Känner mig rätt slut efter allt vad som händer i mitt liv just nu. Samtidigt är jag tacksam över den familj, vänner och kompisar jag har som hört av sig: Skickat sms eller ringt och bara sagt att de finns där. Jag uppskattar er!
Tänkte igår på en sak.. Alla är vi duktiga på många och olika saker. O det finns de saker som vi är mindre duktiga på. Jag personligen är mindre duktig på att prata om saker som gör mig riktigt ledsen. Eller kanske snarare har jag svårt att släppa någon riktigt nära när jag är så ledsen. Men samtidigt är det något jag försökt och har arbetat på under årens gång.
Där jag är idag så finns det dem som jag kan släppa nära när det känns jobbigt. De möter mig på det sätt som jag vill bli bemött på. Jag tänkte på igår hur skönt det är att ha den här ventilen. Att kunna prata av sig, dela med sig.. få kramar..
Ni som känner mig väl vet ju mycket väl att jag kan vara en sådan person som inte alltid behöver säga så mycket men som kanske hellre ber om en kram när det behövs. - Jag tror det är bra medicin för själen ;)
Av dagens ämne valde jag därför med omsorg en bild på.. Ni bilmänniskor BÖR se vad bilden föreställer ;)
Det är en dumpventil..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar