Hur kommer det sig att saker upplevdes som enklare att bearbeta när man var yngre? Är det bara en upplevelse eftersom att man glömmer en del med tiden?
Eller är det så att det som inte dödar - det härdar. O att det med tiden krävs mer för att få oss ur balans eftersom att vi ständigt blir starkare av alla erfarenheter?
Jag har iallafall personer runt om kring mig som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Personer som gjort det där speciella för just mig. O jag hoppas att jag ska kunna finnas där för dem.
Önskar att allt kändes som vanligt nu. Men det är bara o inse att det tar tid - och det måste det även få ta. Någon dag är tiden mogen och livet känns som vanligt.
1 kommentar:
Hej Cerran! Jag tror att man upplevde problemen som riktigt stora, även när man var yngre. Men man grubblade inte lika länge på det då. Med lite oförstånd så gick man vidare...
När man sedan blir äldre och kanske klokare,så är man mer rädd för att ta fel beslut. Vi analyserar oss själva och andra mycket mer. Vi vill ju så gärna göra rätt och leva lyckliga liv...Dom här funderingarna kommer vi nog att bära med oss i livet, även när vi är i balans med allt.
Jag är övertygad om att dina vänner vet att du finns där för dem.
Många kramar från 'din vän i natten' / Janne
Skicka en kommentar