Ärligt så trodde jag aldrig att volvon skulle lämna familjen. Jag trodde den skulle finnas med fram tills dess att den var redo för graven. Men så blev det inte.
Efter mycket funderande så blev det försäljning på pärlan. Tiden och platsen fanns tyvärr inte längre.
Det trevliga i hela kråksången är att så många vänner och kompisar hört av sig och "krisat" för att jag skulle sälja den. Det är en bil med många minnen som försvinner ur familjen och den har funnits med längre än mig i familjen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar