Jag ser mig själv som en livsnjutare. Jag älskar att ta fram minnen och händelser återkommande som gjort mig riktigt glad. O gärna såna tillfällen då jag fått skratta hejdlöst och okontrollerat.
Det finns många såna tillfällen att välja på. Alla kanske inte skulle förstå mig när jag återberättar hur tokigt det varit och vad det är som gör att jag kan skratta så mycket åt det. Men det spelar ingen roll - jag kommer fortfarande känna berusning över glädjen det ger mig.
Vem behöver behöver "berusningsmedel" när man har den roliga familj och vänner som jag har? - Inte jag iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar