Nu börjar det vara dags att avsluta det här året..

Sedan julafton så tycker jag livet har känts lättare. Just en sådan högtid som julafton blir en så stor påminnelse om föregående år - för julen 2015 mådde jag som sämst. Men som sagt, redan juldagen så kändes allt lite lättare.

Jag jobbar på med att bearbeta och att försöka må så gott som det bara går. Jag försöker be om hjälp när jag själv inte har nerver nog. O jag tittar framåt. Jag har konstaterat att jag under en tid nog ska undvika bilder från mitt helvetes år. Jag ska fokusera på bilder och minnen som gör mig glad. O skapa nya minnen tillsammans med nära och kära.

Det känns bra att få börja ett nytt år imorgon..

Trevligt med jul men nervöst..

Helt ärligt så kände jag stor glädje när det var dags att önska sig saker i julklapp. I fjol önskade jag ju bara mig att bli frisk. Allt annat var inte intressant. På så sätt har jag sett fram emot årets jul.

Nu med bara en dag kvar så är det nervöst. Minnen från fjolårets jul gör sig påminda. Ja, jag vet att det inte blir samma sak i år men fjol året var så hemskt och jobbigt psykiskt. Att må som jag gjorde då. Jag tänker inte låta denna jul bli annat än fin. Men det blir i sakta mak som jag tar till mig hela julfirandet. För ärligt, nervös är jag även om jag vet att jag inte borde vara det..

Jag vill önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

Det är tufft..

Även om jag i backspegeln kan se vilken (ursäkta språket) jävla resa jag har gjort och vara glad över att jag är genom den, så är minnena tuffa. Riktigt tuffa. Saker som påminner om cellgifter, hur illa jag mådde osv. Spontant kan jag tycka att nu ska det bara vara medvind i seglet men det kommer käftsmällar ibland med flashbacks. Smällar som gör att vardagen blir tuffare än vad den egentligen borde vara. Men vem går oberörd och inte har behov att bearbeta saker när man genomgått en sån här upplevelse?

Jag tror på att vara ärlig. Hittills har det underlättat på min "resa". Min förhoppning är även att genom att prata om det - underlätta för andra om smällarna som kan komma efter en sån här resa. Bearbetning och psykiska smällar är nog ett ämne som vi talar för sällan om men som många säkerligen upplever. Jag tror inte att jag är ensam i att uppleva det jag upplever nu..

Tankeverksamhet pågår..

Uppdatering av bloggen inom kort...

Förhoppningar om positivt besked..

Ansökte för drygt två månader sedan om förlängd sjukpenning.. ännu har inget beslut tagits. FK hävdar att de sökt min läkare sedan oktober för kompletteringar, jag har jagat min läkare och påtalat detta. Nu har FK iaf fått journalkopior.. håller alla tummar och tår att det finns tillräckligt med underlag där för att de ska kunna ta beslut imorgon om fortsatt sjukpenning.

Liiiite knapert att leva på 25% lön.. Tur att jag iaf inte lever ensam - då hade det nog varit lite kris och panik på ett annat sätt.. Självklart vill jag vara självförsörjande och inte behöva förlita mig på hjärtat..