Fightern i mig..

Nu är jag åter i livet.. så känns det iallafall efter att ha legat några dagar med feber.

Åter på arbetet och där inse hur mycket det finns att göra. Jag skojjade med Carro om att vi borde slå läger där - när man tycker att man gjort mycket finns det hela tiden mer..

Men helt ärligt det känns faktiskt bra att vara tillbaka i arbetet. Jag glädjs över att vara frisk och ha orken att köra 110 i arbetet. O jag trivs med mitt arbete.

Förra veckan blev jag ledsen och rädd när jag kände att jag inte hade orken till något alls. Jag orkade knappt gå till köket för att hämta mer o dricka. Då kom den skrämmande tanken - tänk om det alltid kommer kännas så här?! Är det så här människor som bränt ut sig känner?

Men nu är jag fit for fight igen!