
Att få komma ut, tystnaden, så lite folk i rörelse. Tömma huvudet och bara lyssna till mina egna steg och andning.
Tänkte på en sak nu ikväll när jag var ute och sprang - för några år sedan hade jag ALDRIG kunnat tro att sån här löpning skulle vara möjligt för mig. Just då hade jag inte ens kunnat tro att jag skulle promenera till och från jobbet på vintern.. Som några av er vet så har jag skruvar i fotleden sedan några år tillbaka. Det är spåret av en mc-olycka som jag var med om.
Men jag är glad idag för all den hjälp jag fått både från re-ko och ryggakuten här i Skellefteå. Jag hade aldrig varit så här bra utan deras hjälp. Och jag är glad för det. Jag har fått ett helt annat aktivt liv än tidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar