Jag tänkte igår på hur cancerbeskedet och behandlingen ändrat mitt sätt att se på livet och mitt förhållningssätt - att vara öppen med min omgivning om hur situationen ser ut. I början tänkte jag bara vara öppen och ärlig med familj, vänner och mina arbetskamrater. Men min upplevelse är att jag även varit öppen här och att det har uppskattats - ni är många som följer min resa på håll.
Jag undrar om den här resan kommer ge mig en öppnare, ärligare och annan relation till livet och de människor som finns runt om mig..?
Jag har även imponerats och förundrats över alla som slutit upp bakom mig och stöttat. Jag hade ALDRIG kunnat drömma att det skulle vara så många! Min tidigare upplevelse är att när det händer kaotiska saker så försvinner många - de vet inte hur de ska bete sig eller säga så då blir inget alls sagt. Men den här gången har det verkligen varit tvärtom. O jag har uppmanat till att våga fråga om man så vill det - jag säger till om det är något jag inte vill svara på.
Sen uppskattar jag de som hör av sig och sprider lite annat än min "tråkiga tillvaro" som många gånger kryddas med att lurpassa på brevbäraren ;) Även om jag inte väntar på något speciellt med posten så kan det ju komma något iallafall.. ;)
Snart är det min födelsedag.. jag har insett att när man befinner sig där jag är på min omväg så är det svårt att önska sig annat än att bli "klar" med behandlingen innan man kan känna den där längtan efter att få något spännande i ett paket. Jag kan även tycka att det är svårt att planera roliga event - eftersom jag inte vet hur det står till med ork, värk etc. Men i april bör jag vara klar med cellgifterna iaf! JAG LÄNGTAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar