Positiva besked - jag är en fighter!

Träffade läkaren idag i Umeå för att få besked på senaste röntgen och få veta lite mer om framtida behandling. Det var ett väldigt positivt besked han kom med och jag tror att läkaren själv också var glatt överraskad.

I levern har en av två tumörer försvunnit så den inte går att se. Den andra har minskat. I lungorna går det inte att heller se några metastaser. Antagligen har det även minskat i hjärnan så min kropp svarar bra på de cellgifter jag får nu. Men i skelettet ser de fortfarande ett mörkt parti som vittnar om att där finns det kvar. I och med att det inte ser metastaserna innebär inte det att de är helt borta - det har dock minskat så pass att det inte syns på röntgen så min behandling kommer att fortsätta.

Planen är nu att få cellgifter till veckan, sedan "vila" ca en månad innan jag påbörjar annan behandling som kommer ske i tablettform. Vi får se hur jag kommer må av tabletterna, men det tar jag då. Det känns skönt att få lite tid på sig att förbereda sig mentalt för det okända.

Jag ska prova trappa ner lite på morfinet nu också nu när jag inte borde ha den smärta jag haft förr annat än att jag känt av ryggen emellanåt. Nedtrappning sker redan av kortisonet och hittills har det fungerat bra.

Det är alltid lika spännande att få besked om hur röntgen ser ut så därför brukar jag inte berätta för någon i förväg bara ifall det skulle vara negativt. Skulle inte palla allas frågor om beskedet varit negativt - då berättar jag hellre i min takt. Det är tillräckligt tufft mentalt att ladda ur och berätta om något positivt. Jag är helt slutkörd nu mentalt. Ska ta och vila en stund.

Nervositeten tar luften ur en..

Förra veckan genomgick jag datortomografi för att kontrollera så att metastaserna i kroppen minskar. Idag träffade vi läkaren för att gå igenom resultatet av röntgen - det ser bra ut. Metastaserna fortsätter att minska och vissa har till och med försvunnit.

Jag blir verkligen jätte superglad över ett sånt resultat. Men nervositeten innan gör också att det tar luften lite ur mig. Att ge mig själv tid och ta in all information som läkaren gav och sedan förstå. Jag kände mig rätt trött efter mötet men glad.

Det jag vet nu är att det är 2 månader till med cellgifter som väntar innan det sker en ny utvärdering igen. Sedan kan det bli tal om någon underhållsbehandling för att kroppen ska få återhämta sig. Men jag har påtalat datum för bröllopet till min läkare och sköterska och önskemål att inte få några cellgifter just den veckan.

Sedan så har det varit skönt sedan de gav mig två påsar blod - jag har haft så mycket mer ork än innan. Då kändes det som om jag bara ville sova. Nu orkar jag ju göra saker och leva livet lite.