Senaste tillskottet i playlist..

Tunga dagar..

Behöver man något som muntrar upp en..

Det här är en av mina glädjekällor på jobbet..

Konsten att parkera..

NÄR ska folk lära sig att parkera?

Om jag står 2mil från bilen på rutan närmast mig och det är så pass långt till stolpen att kabeln knappt når fram, ska man inte parkera om då?

- Tydligen inte?

Starring: Who?

Jag har senaste tiden funderat mycket på roller. Roller som vi själva väljer att spela.

Roller som vi ofrivilligt placeras i - då vi inte kan spela våra riktiga jag.

Samtidigt som det finns roller andra vill att vi ska spela men som är omöjliga att förverkliga?

Att de är omöjliga att förverkliga innebär det att vi är nöjda med hur vi är?

Om vi inte passar in i den rollen andra önskar oss i, innebär det att vi inte uppfyller kraven? Eller handlar det bara om att tillfredställa någon annans önskan?

Men om man nu fick möjlighet att styra om andra personers personlighet och roll, skulle det verkligen bli bättre? Finns inte risken då att någon annan som redan uppfyller kraven hamnar i skymundan?

Våra olika masker..

Har ni någon gång funderat på hur många olika roller ni spelar i erat liv?

Då syftar jag inte främst som rollen som tex dotter och barnbarn.

Jag vill lika våra roller med masker. Olika masker som vi bär i olika sammanhang och tillfällen.

Jag kan tycka ibland att det är svårt att posta allt jag tycker i min blogg då det krockar med andra roller som jag har. Min profession gör att jag passar mina ord - vem som helst kan ju faktiskt läsa det jag skriver här. O det skrivna ordet kan tolkas på så många olika sätt och speciellt av människor som inte känner mig så väl.

Jag gillar mina olika masker. Masken som starter - att få vara en bestämmar-jävel samtidigt som jag har SÅ mycket ansvar och SÅ mycket att hålla reda på.

Den roll/mask som är svårast att lägga av sig är min profession - får man någonsin vara helt ledig? Ja, jag vet att man skall lämna jobbet på jobbet och det tycker jag att jag gör. Men det svåra är att känna sig som en helt vanlig människa i vissa situationer. Jag kan tänka mig vilka rubriker aftonbladet och expressen skulle kunna krydda till.. "Socialsekreterare felparkerade medvetet"

Btw, jag gillar min roll som socialsekreterare. När folk frågar vad jag arbetar som brukar jag svara "soc-tant och en het sådan" ;)

Resa i tiden..

Idag har jag verkligen rest i tiden. Bestämde mig att ÄNTLIGEN ta tag i och tömma min gamla laptop som är mer än 10år gammal. Jag har tyvärr inte haft tillgång till diskettstation på ett tag men Robins dator hade det så det löste problemet.

Då hör och häpna, denna lilla dator som väger ett ton inte tar usb! ;)

Var rätt intressant att få hitta gamla texter man skrivit under högstadiet och bilder..

Ge mig!

Dock på rätt sätt och i lagom dos..

Här vaktar jag?

Dörrförsäljare är snikiga bastards!

Igår kom en kille och plingade på medan Robin var hemma under dagen och presenterade sig som att han ville ställa nå frågor. Robin tyckte att d kunde han väl ställa upp på.. men det visade sig att killen skulle sälja nå böcker och han godtog inte Robins nej. Så Robin tog till med annan teknik och förklarade att han var arbetslös och att det var jag som hade pengarna.. Då frågar försäljaren när JAG ska komma hem?!

Jaha, så när jag kommer hem får jag vet att det kommer komma en försäljare på kvällen och jag gärna får se till o bli av med honom. Det första jag kommer o tänka på är att öppna dörren tillsammans med Turbo men det fick jag inte?!

Slutade med att jag ladda upp lite och tänkte att försäljaren ska inte få nå utrymme. Så när han kom igen öppnade jag. Han presenterade sig och frågade om min sambo nämnt att han skulle komma. Jag svarar kort och snabbt: Jo, han sa det men jag vill inte köpa nå. Han svarar med o fråga om jag vet vad han säljer. Nä, svarar jag och jag vill ändå inte köpa nå. Hejdå.

E d evil o vilja öppna tillsammans med ormen? ;) Inte för att jag nu skulle ha gjort det då det är vinter och kallt ute.. Men tanken känns skön o tänka.

Uppskattningen kommer lätt efteråt..

Uppskattningen har en tendens att komma efteråt när man inte längre är lika lyckligt lottad. Då inser man vad man hade och vilken tur det var.

Men om allting var piece of cake, då hade vi knappast uppskattat dem som gör gott?

Är det inte så att vissa duster är himla jobbiga, men förhoppningsvis kommer man ut stärkt av dem?

Senaste inköpet..

Efter missljud från cpu-fläkten och för mycket ljud i allmänhet från datorn blev det dags för lite lull lull till datorn ;)

"Vi ska ha det värsta ni har....Det här är bra!"

Vem erkänner en sådan sak?

Jag har följt debatten kring Liza Marklunds bok "gömda" lite av och till i median.

Finns det ett sant eller falskt i denna historia?

Självklart förstår jag att alla saker inte kan stämma till 100% när det är så långt tillbaka i tiden och att det inte är någon dagbok vi läser ur när vi läser "gömda". Samtidigt som vi måste tänka på att det ALLTID finns minst två versioner av en händelse.

Vi tolkar allting olika. Så är det bara.

"Mia"s ex man trädde fram igår i svt debatt och dementerade att han skulle ha misshandlat "Mia". Men vilken man skulle gå ut och erkänna för hela svenska folket att han slagit sin tjej?

Vad gör stressen med en?

Alldeles för mycket på jobbet. Snabbt tempo. Mycket att göra. Mer att göra och MEST.

Det är skönt att de stressiga perioderna är PERIODER och inte konstanta. Dock är det säkert så för en del och därav utbrändhet.

Det är mycket nu på jobbet och mer lär det bli med tiden. Mycket av det beror nog på världs ekonomins krasch. Vem såg det komma?

Jag är väl den som valt rätt yrke iaf utifrån den nuvarande situationen. Det känns skönt o veta att jag har det ordnat för mig en tid framöver för en gångs skull.

Men nu när det är SÅ mycket på jobbet är det svårt att varva ner när man kommer hem. Jag kan ånga på här hemma hur länge som helst och sedan när jag vet att det är dags för sängen så går det inte o lugna ner sig tillräckligt för o somna i tid.

Jag kom dock på en lösning hur man varvar ner för o sova. Det enda positiva med denna stress är att när väckarklockan ringer så tar det inte lång stund innan man är uppe i 110km/h igen.

Samhället ser inte annorlunda ut för att ni är poliser..

Jag satt och läste en för mig intressant artikel om polisen i Västerås.

Där bygger man tydligen om polisensparkeringshus och under tiden har de flyttat upp alla civila polisbilar på en parkering utanför och markerat den med polisband. När sedan en p-lisa från företaget som övervakade parkeringen anlände så lappade denna självklart alla bilar.

Polisen som expressen talat med hade då tyckt att p-lisan kunnat använda porttelefonen för att samtala med dem om detta. HALLÅ?! IQ fiskmås eller?!

Så om jag sätter upp rödvita avspärrningsband runt en parkering - då får jag parkera där utan att betala? Nä nä nä, rätt ska vara rätt och lika ska det vara för alla. Surprise polisen i V-ås, ni måste ringa företaget som övervakar p-platsen..

Humor =)

Rolig insändare..

Ett foto..

En söt liten groda som jag & mamma sommaren 2008.

Jag har inte stora händer så ni kan nog föreställa er hur liten grodan är irl.

Orka bry dig..

Jag har hellre en löjlig golfoboll än att vara en fet, ful oskuld som kommer spendera sitt liv med att dreggla på "tomten".

Får man vara otrevlig som anställd?

"Serviceanställda ska alltid vara vänliga. Men man får vara otrevlig tillbaka om man möts av arga kunder.
Det anser många av Aftonbladets läsare och menar att ingen människa är en robot."

(Aftonbladet)

Jag satt och läste igenom aftonbladets artikel där läsarna röstat fram att om kunden var otrevlig så behövde man inte vara trevlig tillbaka?! Men hallå? Var går gränsen?

De som röstade kan nog inte riktigt ha tänkt igenom innan. Inte för att jag har så stor tillit till aftonbladets undersökningar men ändå. Om jag som kund ringer för att framföra klagomål och den i andra ändan uppfattar mig som otrevlig för att jag är upprörd. Får den då vara otrevlig mot mig?

Jag ställer mig helt emot att som servicemänniska skall du få vara otrevlig om kunden är arg. Att vara otrevlig tillbaka löser ju inget? Jag anser hellre att man försöker möta det kunden säger men att behålla ett lugn samtidigt som man är rak och trevlig. Sanningen är inte alltid trevlig men det är ju en annan femma.

Handlar det sedan om exempelvis personangrepp från kundens sida anser jag att man fortfarande inte har rätten att vara otrevlig tillbaka. Men däremot rätten att bryta konversationen och säga att det inte är ok med personangrepp.

Som anställda i yrken riktade mot människor är vi inte privatpersoner. Vi är anställda. Vi är inte anställda för att vara otrevliga utan för att möta människor.

Hur vill ni bli bemötta?

Zzzzz...

Efter flera nätter med mindre bra sömn är den nu beställd..
Någon som behöver en 120:s säng?

Att vara professionell..

Att arbeta mot/med människor så krävs det orken att vara professionell. Men även kunskapen och distansen till sig själv som individ.

Ja, det krävs ork att tänka, tala lugnt och hålla lugnet oavsett vad. Men även insikten att det som händer i mitt arbete inte ska handla om mig som person.

Tyvärr har inte vissa den kunskapen.. Varför ska jag som privatperson måsta styra upp saker och ting för att "du" som yrkesmänniska inte orkar hålla dig samman?

Nä, den här dagen blev inge rolig efter samtalet. Känns som om man gått en brottningsmatch och blivit överkörd av en lastbil just nu..

Insikt..

Jag har bott i Robins lägenhet i några månader och då haft tillgång till typ 1/5 av mina kläder..

Jag är ingen stor kläd-shoppare och tycker väl vanligtvis inte att jag har SÅ mycket kläder. Men jag kom till insikt idag när vi packade upp garderoben att nu när jag "bara" har en garderob med hyllor så har jag WAY för mycket kläder!

Har jag för mycket kläder eller är den här lägenheten byggd för en rik ensamboende?

- Blir o rensa ut kläder inom kort iaf.

En bild från dagen..

Puh, hela dagen har gått till att packa upp och stöka i ordning i lägenheten.. Här kommer 1 bild på vår utsikt från sovrummet.. Där nere ligger en badplats :D

Uppdatering av flytten..

Så, då är man typ helt stationerad i ny lägenhet. Känns både kul och spännande att äntligen va sambo på riktigt. Nu har vi ju VÅR lägenhet!

Känner mig riktigt trött efter bärandet och upppackandet.. för o inte tala om hur kasst killen som bodde här innan har städat.. Så köket och badrummet väntar på storstädning imorron.

Tänkte försöka ta nå bilder imorron när det är ljust så ni får se hur najs det börjar bli =)

Nu är det dags..

Idag går flyttlasset..