Uppskattningen har en tendens att komma efteråt när man inte längre är lika lyckligt lottad. Då inser man vad man hade och vilken tur det var.Men om allting var piece of cake, då hade vi knappast uppskattat dem som gör gott?
Är det inte så att vissa duster är himla jobbiga, men förhoppningsvis kommer man ut stärkt av dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar