En vecka kvar..

Veckan som passerat har varit veckan från helvetet! Första tre omgångarna med cellgifter fick jag "EC" som tidigare hette "FEC". Biverkningen av dem var mycket illamående. Allra första omgången körde sjukhuset på med för hög dos. För mig var det nära inläggning på lasarettet då. Omgång två och tre var reducerad dos och hanterbart även om det var tufft.

Nu omgång fyra fick jag "Taxotere". Sköterskan i Skellefteå sa åt mig att påtala för Umeå hur dålig jag blivit omgång ett så de inte skulle köra på för hårt med de nya gifterna. Men Umeå tog ingen hänsyn till det utan ville köra på. Så här i efterhand känns det som om jag blivit körd rakt in i "kaklet" igen. Omgång ett och fyra var inte rimlig dos. Biverkningarna har yttrat sig på olika sätt men det är inte hanterbart.

Att få sån värk som jag fick av den här dosen Taxotere - vakna varannan timme dag som natt för att ta smärtstillande. I sömnbristen få tokiga tankar som inte är logiska.. Magen som ballar ur pga allt morfin..

Igår såg jag äntligen liten ljusning och jag förmådde mig att ringa sjukhuset och berätta hur det varit. Sjuksköterskan återkom en stund senare efter att ha pratat med läkaren och nästa omgång blir reducerad dos. Hon var inte direkt förvånad att det blivit så här tokigt med tanke på hur jag hade reagerat första omgången på cellgifter.

Jag vill även passa på att säga och skänka en tanke till alla gulliga ni som hör av er och bryr er. Var inte rädd för att höra av er och våga fråga - är det något jag inte vill svara på så säger jag det.

Om ni även funderat över tystnaden från min sida så är det för att jag verkligen inte mått bra. Sen vill jag tacka Kjell som jag lärt känna genom dragracingen - varje kväll skriver han trevliga godnatt inlägg på sin facebook och brukar skänka en tanke till mig. Gulle han!

Nästa tisdag är det dags att kolla mina blodvärden igen - är värdena bra så blir det cellgifter igen nästa onsdag - REDUCERAD DOS!