I helgen har vi varit i Stockholm dels för att fira Patriks mamma som fyllt år. Passade samtidigt på att träffa mina underbara kusiner och deras pappa. Jag har inte träffat kussarna på minst två år! Jag hade längtat så efter att träffa dem igen. Ärligt, efteråt så grät jag glädjetårar i deras trapphus. Det kändes så bra att träffa dem igen. Jag kan inte förklara varför tårarna men det var så skönt att träffa dem igen. Vi var nere i Stockholm i våras när min syster fyllde 30 - då var jag alldeles för trött för att orka följa med och träffa dem. Men nu.. Nu orkade jag. Det kändes som ytterligare ett steg för att komma tillbaka till det liv jag levde innan omvägen.
Kroppen börjar också vara på G i återhämtningsprocessen vilket känns otroligt skönt! Handen är sådär ännu men.. det får ta sin tid. I oktober ska jag påbörja en rehabgrupp samt arbetsträning.
Det känns som om jag hittat en strategi för återhämtning - lyssna på kroppen, sov eller vila när det behövs, umgås med nära och kära och ha ROLIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar