Jag minns att när min mamma var klar med sin cellgiftsbehandling så hade hon svårt för olika dofter som hon kommit i kontakt med under behandlingen. Hon kunde till exempel under flera år inte dricka jordgubbs te - för det smakade cellgifter för henne. Under cellgiftsbehandlingen hade jag betydligt mycket bättre luktsinne än vad jag vanligtvis har. Jag minns att inför behandlingarna så såg jag till att tvätta upp sängkläder och vanliga kläder.
Men så här efter avslutade cellgiftsbehandlingar så upplever jag inte att just dofter väcker minnet av cellgiftsbehandlingen. Snarare bildminnet av saker väcker minnen. Vi pratade om serien House of cards här om dagen och för mig påminner det om cellgifter - bara för att jag såg flera säsonger under behandlingen. Jag såg en bild på ett snötäckt Kanalgatan i Skellefteå och det väcker också minnen om cellgifter och illamående. House of cards kan jag undvika men ett snötäckt Skellefteå är desto svårare. Börjar känna mig lite illamående bara jag tänker på det - ärligt!
Jag tänkte häromdagen på att jag genom att titta på bilder som jag tagit kan minnas var jag befann mig i livet när bilderna togs. Det kan alltså vara både i positiv och negativ bemärkelse. Jag som hittills varit nöjd över att klara den mat jag även ätit under cellgifterna.. Det här blir något nytt för mig. För nu närmar vi oss den årstid när cellgiftsbehandlingen påbörjades i fjol.. Vi får se hur det tar sig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar