Oktober är även den månad då jag fick veta att jag drabbats av bröstcancer. Det är snart ett år sedan. Det har gått ett år nu sedan jag första gången kände knölen i mitt högra bröst och trodde att det till en början bara var en typisk knöl i samband med mensen - men den försvann inte i samband med mensen.
Vid den årliga rutinkontrollen påtalade jag för sjukhuspersonalen att jag känt en knöl. Läkaren kände igenom mina bröst och kände inget. Sedan bad han mig visa var jag känt knölen och jag visade. Läkarens första reaktion var att det var en bröstkörtel men för säkerhetsskull skulle han kolla extra med ultraljud och kolla bilderna från mamografin. Det läkarbesöket slutade med en biopsi. En vecka senare fick jag veta att det var cancer.
Jag är tacksam att vi har vårt sjukhus här i Skellefteå och att jag fort kunde få en tid för operation. Själva operationen var inte det tuffaste som hänt under det här året som jag gärna kallar för "omvägen i livet". Cellgifterna var det jävligaste man kan gå igenom. Jag vill även uppmärksamma att i och med att jag är så ung så stängdes mina äggstockar ner för att skydda dem från cellgifterna - det var tufft psykiskt. Jag och hormonändringar är inte bästa vänner om vi säger så.
Jag är glad att forskningen inom cancer gått så pass mycket framåt och att jag fick hjälp i rätt tid. Många frågar om när jag blir friskförklarad - ärligt, jag är lite allergisk mot den frågan. Jag och antagligen min läkare också anser att jag är frisk sedan operationen. Det är bara cellgifterna som gjort mig sjuk under senaste året. Men nu är jag på väg tillbaka. I oktober ska jag även påbörja att arbetsträna vilket jag ser framemot.
För att fortsätta forskningen mot bröstcancer framåt så har jag startat en egen insamling hos Rosa bandet - var gärna med och stötta!
Jag besegrade cancern - hjälp andra få en ökad chans att göra samma sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar