Jag var idag på förmiddagen upp på Willys på solbacken för att kompletteringshandla. Det var rätt lite folk i butiken och när jag kom till kassan för att betala mina varor så frågade kassören mig om hur min behandling gick och hur jag mår. Jag blev rätt paff men sedan kom jag på att han frågat förr kring min behandling och hårväxten.
Hur han fått reda på min behandling minns jag inte. Men jag minns hans kvinnliga kollega som tyckte att jag hade tuff frisyr och det var just när håret börjat komma tillbaka. Jag sa som det var, att det inte var frivilligt och att jag haft bröstcancer. Det känns hjärtligt att han vågade fråga (och att han läste in situationen och valde ett tillfälle när det knappt var nå folk där).
Hans fråga idag värmde verkligen. Jag sa att det var lite upp och ner men att jag jobbar 25% och att det sakta går framåt. Sedan önskade jag honom en trevlig dag.
Jag tror på öppenhet - min erfarenhet hittills säger mig att det bara blir enklare då. Jag tycker att jag fått ett sånt enormt stöd av många och jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle finnas så många bakom mig. Men jag tror inte heller att så många vågat fråga etc om jag inte valt att vara så öppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar