Det har varit en tung period sedan snön kom. Det har gett så mycket minnen från cellgifts-perioden. Jag har känt mig illamående och mer passiv än vad jag skulle önska. Ärligt så har det varit jätte jobbigt!
Jag kan även känna en stor frustration över att inte vara "tillbaka" än. Jag är SÅÅÅÅ less på det här. Att inte ha ork. Jo, jag märker att det går framåt men det känns som myrsteg.. Frustrationen.. Det blir too much..
Längtar ärligt efter att få känna ett lättare liv. Att få skratta så mycket att jag inte kan stå upp och att tårarna sprutar av skratt. Jag vet att det kommer och att det tar tid.. men jag blir otålig..
Angående snön och vintern så försöker jag hitta en ny vardag. En vardag som fanns förut. Att bara känna harmoni när jag lunkar till jobbet i snön. Inte sitta inne och bli påmind om cellgifter och därigenom fysiskt må illa av "no reason". I veckan känns det som en bra jobbvecka också. Kommit igång med en del administrativt och det känns bra. Ännu ett steg i rätt riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar