Jag tänkte förra försommaren att jag nu efter strålningen skulle vara frisk. Nu var det bara att återhämta sig. Samla orken, göra sig redo för jobb igen och det kändes bra!
När jag 10 januari i år fick veta att jag fortfarande hade metastaser i kroppen blev känslan en annan. Krigaren inom mig kom tillbaka. Självklart ska jag spöa cancern men jag är så less på det här. Jag vill ju inte annat än att vara frisk.
Jag har under den här tiden också fått uppleva en hel del överraskningar även om de aldrig kan ersätta eller få mig att må bättre i min sjukdom. Jag blev så oerhört rörd över alla som hjälptes åt och samlade ihop pengar till oss. Det underlättar - vi behöver inte oroa oss ekonomiskt nu på samma sätt som jag gjort tidigare.
Några av mina underbara kollegor kom med massa färdiglagad mat - det underlättade verkligen. Min kollegas man skickade med "fiskgratäng" (-läs, enorma fiskedrag). Så nu när isen gått så är det planerat att vi tre ska fara ut och fiska. Det känns jätte trevligt! Jag har själv för små spön men det lät som om jag skulle få låna av dem och fiska med.
En annan sak som jag skulle vilja uppleva är att få åka dragracingbil. Jag har ju stått starter i flera år men aldrig åkt med - det skulle vara en upplevelse också.
Jag längtar tills jag är tillräckligt pigg för att kunna vara ute i backarna och åka snowboard - men den tiden kommer ju också.
Jag längtar även efter min egna styrka. Att orka ta i, att känna mig stark. För det gör jag vanligtvis..
1 kommentar:
Så fantastiskt fint skrivet. Det är helt underbart att längta efter något/ någon, att hoppas och se framemot att göra saker och uppleva nya äventyr. Det är hoppet och tron som driver oss fram och få oss människor att aldrig ge upp. Kämpa på Maria ❤️🙏🏻🙏🏻🙏🏻Dina önskningar kommmer att uppfyllas ❤️
Skicka en kommentar