Jag är fullt medveten om att jag varit väldigt tyst och frånvarande på ett tag på här bloggen. Sanningen - ångest. Ovisshet att inte veta hur cellgifterna tar. Att inte veta om metastaserna minskar eller växer.
Jag har själv försökt hitta strategier för att klara av vardagen och tagit hjälp av nära och kära. Det är inte lätt. Jag har lättare att ta hand om andra än att bli omhändertagen själv. Jag saknar att jobba. Att jobba tills man är så där härligt men friskt trött. Nu är jag ju periodvis mest cellgiftstrött - men jag tål de här cellgifterna bättre än dem jag fick för ett år sedan.
Idag fick jag iallafall veta att ALLA metastaser har krympt. Vissa från 14mm till 4mm. Så nu blir det att fortsätta med cellgifter i iallafall sex tillfällen till och sedan röntgen igen. Jag har bett om ett under och det här känns som en bra början. Jag har varit så rädd.
Jag är tacksam för alla hejarop jag får från er även om jag är dålig på att svara - men jag har inte varit i skick..
Tack för allt stöd..
7 kommentarer:
Åh, krympt. Att ett ord som betyder mindre kan kännas stort. Glad för ditt besked. Kramar från Jens & Annika.��
Kämpa på.... ��
Åh, härligt att de krymt, förstår att du varit och är rädd. Fortsätter att hålla tummarna❤ KraaaaaM ❤
Så härligt att höra��
Jag bli då glad av att läsa ditt inlägg. Jag har gått och tänkt på dig hela tiden och önskar dig positiva besked. Det låter fantastiskt Maria att de svarar på behandlingen. Heja dig, kämpa på och ge aldrig upp❤️❤️❤️🙏🏻🙏🏻🙏🏻
Så roligt att det går åt rätt håll! Jag tänker på dej Maria och håller alla tummar att du ska få må bra! Kram
❤️👍
Skicka en kommentar