Ni får ursäkta om jag emellanåt säkert återupprepar mig själv flera gånger. Jag berättar återkommande för människor i min omgivning om min resa, vad som hänt, vad som händer osv. Så det blir svårt att veta vem jag sagt vad till. Men som sagt, jag uppskattar att ingen hittills vad jag märkt undvikit mig. Snarare tvärtom och det känns bara bra.
I helgen var älsklingen ledig från jobbet. Vi hade en trevlig lugn kväll på fredagen och såg film tillsammans med R. Framåt kvällarna brukar min ork ta slut och det är även då det är som jobbigast i armhålorna. Att ha bh under dagen går bra men framåt eftermiddagen så börjar det värka. Det är där jag är känsligast sedan operationen.
Lördagen blev det Norrbotten för oss. Lunch och fika i Luleå med en kompis till P och hans familj. Sedan ner till min "andra familj" i Piteå på middag och mys med familjen Worrsjö.
Så här dagen efter känns det som en jätte bra helg mentalt. Det var så skönt att komma ut, göra en stor utflykt. Mysa och umgås med gulliga personer under lugna omständigheter. Känns dock av fysiskt idag att jag fejjade på lite för mycket igår. Jag ska nog inte ta några längre promenader. Men känslan av lycka tar ut det. Det var värt det.
Jag vill även säga att det finns personer i min omgivning som vågar fråga och har egna tankar om vad det är för resa som jag genomgår och hur den kan tänkas påverka mig. Det kan vara skönt att höra andras tankar och vissa delar kan sätta ord på hur jag känner och upplever det. Även om jag själv inte kan sätta rätt ord på det. Men det blir svårt att bekräfta vilka ord som instämmer med min upplevelse. Jag vet inte om det är för att inte riva min egna lilla fasad eller om det är för tungt för mig själv. Min familj är ju dem som står mig närmast och får se alla nyanser av mig utan någon fasad men de känner mig ju så väl.
Avslutningsvis, fortsätt vara så underbara som ni är. Behöver jag lite hejjarklack någon gång så hojtar jag till och så hoppas jag att ni finns där då som en hejjarklack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar