Det känns som om jag varit instängd och borta lite från omvärlden lite nu sedan operationen. Jag har varit rätt slut, haft en del ont och ätit smärtstillande så har låtit bilen fått stå och mest hållit mig hemma och läkt.
Idag var vi in på stan med mina svärföräldrar för att shoppa lite. Vilken shoppingtur det blev! Jag hann träffa på flera olika kollegor till mig, alla kom fram såg mig, kramade och vågade fråga och se mig!
Överhuvudtaget uppskattar jag, förundras och imponeras jag över alla som vågar se, fråga och finns där! Min tidigare erfarenhet när något kaotisk händer är att många drar sig undan för de vet inte hur det ska hanteras. Men så är det absolut inte nu. O det gillar jag. Ni som vågar, ni gör mig starkare. Jag vet att om jag skulle ha en pissig dag eller hamna i en svacka och behöva lite uppmuntran så har jag en gigantisk hejjarklack som mer än gärna skulle finnas där. Jag blir så rörd!
Jag har även förundrats över de personer som är bekanta med mig men som jag inte har en daglig dialog med - att ni också vågar höra av er och visa stöd. Jag känner mig verkligen rik med alla ni som står bakom.
Min upplevelse är att jag varit lite frånvarande från livet utanför bostaden men som sagt jag har varit rätt trött efter operationen. Jag har blivit tömd två gånger på vätska som jag samlat på mig och nu börjar jag må bättre, sova bättre och ha mindre ont. O därigenom blir även orken bättre. Så nu är min plan att bland annat besöka arbetsplatsen inom kort.
O var inte fega att höra av er om ni känner för det. Sms, mail osv är fortfarande bästa sättet för om jag mot förmodan är trött eller sover så kan jag svara vid tillfälle. Men nu vet ni - jag börjar bli piggare ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar