Hela veckan har varit som en ofrivillig berg- och dalbana. Jag blir knäpp på att inte kunna styra mitt egna mående. Att vissa dagar bara känna sig ledsen utan att kunna säga varför.. Jag vet ju att det är staven som gör det men det blir tungt att orka med sig själv och hur kul är det att gå omkring och vara ledsen i kroppen var och varannan dag?
Det börjar bli bättre men det är tungt att inte kunna styra själv. Jag kan hantera att livet kan vara som en berg- och dalbana men när det är en medicin som gör det.. I don´t like!
På tisdag bär det av till Umeå med mamma som sällskap - provtagning och träffa någon specialläkare och få information om de resterande cellgifterna. På onsdag blir det cellgifter förutsatt att mina värden är bra - dessa blir i Skellefteå. Ev får jag med mig lillebror som sällskap och stöd.
Jag uppskattar verkligen hur familjen ställer upp på mig. O alla andra personer som försöker hjälpa till och underlätta vardagliga saker - jag tror ni vet vilka ni är.
Ikväll blir det en myskväll allena - ska bara pyssla om mig själv..
söndag 21 februari 2016
onsdag 17 februari 2016
Staven rör till det..
Som jag kanske skrivit förut så har jag en stav i magen som stänger ner äggstockarna för att skydda dem från cellgifterna. Det gör indirekt att jag tillfälligt är typ i klimakteriet. Men hittills varje gång när jag fått en ny stav insatt (för de verkar under begränsad tid) så har mitt psykiska mående påverkats. Det yttrar sig genom att jag på morgnarna mår illa och känner mig svag i själen.
Jag fick en ny insatt förra veckan och nu känner jag mig skörare i själen. Saker som känns nervösa och jobbiga måste jag psykiskt ladda inför. Igår fick jag äntligen tummen ur och besiktade bilen. Därefter åkte jag förbi verkstaden och bokade tid för service - så får jag det överstökat. Efteråt var jag HELT färdig. Försökte vila ikapp lite på soffan men det gick inte. Det är bara att inse att när mitt batteri i kroppen tar slut så kan jag inte ladda upp det som förr..
Vi bor hos en privathyresvärd. I fredags toksnöade det. Vi förväntade oss att hyresvärden skulle komma och skotta åt oss men på lördagen hade grannen fått veta att hyresvärden var bortrest - så grannen tog det värsta med spade. På lördagen kom det ytterligare snö. På måndagen skickade jag ett trevligt sms till hyresvärden och frågade när han skulle komma och skrev att jag skulle flytta bilarna för att underlätta. Som svar fick jag att han skulle meddela när bilarna behövde flyttas. Det är fortfarande oskottat här ute och man får gunga igång bilarna för att ta sig ut från tomten! Grannen som har parkering högre upp får ta sats från gatan för att ta sig in!
Försökte gulla på facebook efter någon i min bekantskapskrets med traktor för att få gården skottad. Jag har inte orken att skotta den för hand och drivorna är så höga att det krävs traktor eller snöslunga.. O vem vet när hyresvärden behagar att komma?
Jag gör ett försök här också - om det är någon i centrala Skellefteå som har tillgång till traktor och skulle kunna tänka sig göra mig en tjänst så vore jag SÅ tacksam!
Jag orkar inte jaga hyresvärden och det hade underlättat mycket för mig och oss att kunna komma in och ut med bilarna utan att behöva ta sats in och ut..
Det är jobbigt att vara så trött och ännu jobbigare när något så litet som en stav kan ställa till det så mycket.. Nästa vecka är det dags för cellgifter nr 4. På tisdag bär det av till Umeå för att lämna prov och få information av en specialist om de resterande cellgifterna.. Det är så drygt och jobbigt att veta att var tredje vecka är man typ däckad.. Längtar tills det här är över!
Jag fick en ny insatt förra veckan och nu känner jag mig skörare i själen. Saker som känns nervösa och jobbiga måste jag psykiskt ladda inför. Igår fick jag äntligen tummen ur och besiktade bilen. Därefter åkte jag förbi verkstaden och bokade tid för service - så får jag det överstökat. Efteråt var jag HELT färdig. Försökte vila ikapp lite på soffan men det gick inte. Det är bara att inse att när mitt batteri i kroppen tar slut så kan jag inte ladda upp det som förr..
Vi bor hos en privathyresvärd. I fredags toksnöade det. Vi förväntade oss att hyresvärden skulle komma och skotta åt oss men på lördagen hade grannen fått veta att hyresvärden var bortrest - så grannen tog det värsta med spade. På lördagen kom det ytterligare snö. På måndagen skickade jag ett trevligt sms till hyresvärden och frågade när han skulle komma och skrev att jag skulle flytta bilarna för att underlätta. Som svar fick jag att han skulle meddela när bilarna behövde flyttas. Det är fortfarande oskottat här ute och man får gunga igång bilarna för att ta sig ut från tomten! Grannen som har parkering högre upp får ta sats från gatan för att ta sig in!
Försökte gulla på facebook efter någon i min bekantskapskrets med traktor för att få gården skottad. Jag har inte orken att skotta den för hand och drivorna är så höga att det krävs traktor eller snöslunga.. O vem vet när hyresvärden behagar att komma?
Jag gör ett försök här också - om det är någon i centrala Skellefteå som har tillgång till traktor och skulle kunna tänka sig göra mig en tjänst så vore jag SÅ tacksam!
Jag orkar inte jaga hyresvärden och det hade underlättat mycket för mig och oss att kunna komma in och ut med bilarna utan att behöva ta sats in och ut..
Det är jobbigt att vara så trött och ännu jobbigare när något så litet som en stav kan ställa till det så mycket.. Nästa vecka är det dags för cellgifter nr 4. På tisdag bär det av till Umeå för att lämna prov och få information av en specialist om de resterande cellgifterna.. Det är så drygt och jobbigt att veta att var tredje vecka är man typ däckad.. Längtar tills det här är över!
Kroppsliga ideal
Jag har nu två veckor i rad sett trailers inför "skönhetsfällan Sverige". Jag har sedan tidigare kikat lite på Danmarks version av samma där de kallar det för plastikmardrömmar. Varje vecka när jag ser den nya trailern för programmet så låter det som om personerna som sökt till programmet typ genomgått en kirurgisk slaktning och att de skulle ha så stora fysiska bekymmer av det.
Men varje vecka förundras och förvånas jag: Det är verkligen i-landsproblem som de söker för. Min uppfattning är att det många gånger är psykiskt - de kroppsliga bekymmer som de upplever. Någon kvinna tyckte att hennes näsa var för ojämn. En annan tyckte att hennes bröstvårtor pekade åt olika håll och att vårtgårdarna var olika stora - därför hade hon aldrig visat sig naken för sin man.
Vad har vi egentligen för kroppsideal?
Jag har nog ändrat syn på min egna kropp sedan jag drabbades av bröstcancer och tvingades genomgå operation där båda brösten togs bort. Men även innan cancern så skulle jag aldrig söka plastikoperation för att "förbättra" min kropp.
Nu när jag för tillfället är både bröstlös och hårlös - optimist som jag är så finns det fördelar med det. Det går väldigt fort att duscha när man inte har något hår att fixa efteråt..
Angående att vara utan bröst så ser jag väldigt atletisk ut utan bröst - samt att jag slipper ha bh. Jag tänkte mycket i början på hur sommaren 2016 skulle bli. Jag kan ju inte längre ha mina bikinis - dels har jag inget att fylla dem med men sen syns mina ärr. Men då kom jag på att lane4 som gör tävlingsbaddräkter och träningsbikinis kunde ha något. Och mycket riktigt hittade jag en bikini där som jag ska ha till sommaren.
Ett annat program som hade varit mer intressant och "klokare" för tv3 att ha - vore att göra en svensk version av det engelska programmet "Våra pinsamma kroppar" (översatt). I det programmet söker olika människor för olika problem de har med sina kroppar och får remisser vidare till specialister som hjälper dem komma till rätta med problemet. De undervisar om exempelvis könssjukdomar, hur olika kroppar alla har osv. Det är ett lärorikt program som jag kan tycka är roligt att titta på.
Men varje vecka förundras och förvånas jag: Det är verkligen i-landsproblem som de söker för. Min uppfattning är att det många gånger är psykiskt - de kroppsliga bekymmer som de upplever. Någon kvinna tyckte att hennes näsa var för ojämn. En annan tyckte att hennes bröstvårtor pekade åt olika håll och att vårtgårdarna var olika stora - därför hade hon aldrig visat sig naken för sin man.
Vad har vi egentligen för kroppsideal?
Jag har nog ändrat syn på min egna kropp sedan jag drabbades av bröstcancer och tvingades genomgå operation där båda brösten togs bort. Men även innan cancern så skulle jag aldrig söka plastikoperation för att "förbättra" min kropp.
Nu när jag för tillfället är både bröstlös och hårlös - optimist som jag är så finns det fördelar med det. Det går väldigt fort att duscha när man inte har något hår att fixa efteråt..
Angående att vara utan bröst så ser jag väldigt atletisk ut utan bröst - samt att jag slipper ha bh. Jag tänkte mycket i början på hur sommaren 2016 skulle bli. Jag kan ju inte längre ha mina bikinis - dels har jag inget att fylla dem med men sen syns mina ärr. Men då kom jag på att lane4 som gör tävlingsbaddräkter och träningsbikinis kunde ha något. Och mycket riktigt hittade jag en bikini där som jag ska ha till sommaren.
Ett annat program som hade varit mer intressant och "klokare" för tv3 att ha - vore att göra en svensk version av det engelska programmet "Våra pinsamma kroppar" (översatt). I det programmet söker olika människor för olika problem de har med sina kroppar och får remisser vidare till specialister som hjälper dem komma till rätta med problemet. De undervisar om exempelvis könssjukdomar, hur olika kroppar alla har osv. Det är ett lärorikt program som jag kan tycka är roligt att titta på.
måndag 15 februari 2016
Relativt pigg
Haft finbesök från södra Sverige under helgen som varit - var jätte trevligt och mysigt!
Känns som om jag har en rätt pigg period nu - det är drygt en vecka kvar tills nästa omgång cellgifter och de resterande tre gångerna blir en annan sort cellgifter så känns pirrigt att inte veta vad dessa ska innebära för mig kroppsligt och psykiskt. Satte in en ny stav i magen föregående vecka och har börjat känna av den både psykiskt och kroppsligt. Är less på dessa värmevallningar - tur det finns sport linnen och t-shirtar som andas mer än vanliga toppar.
Känner mig rätt sällskapssjuk också - ska försöka ta mig ut lite mer i veckan. Både simma lite samt att jag har en "bröstlunch" inbokad med mina bröstsystrar. Men är det någon annan som är sällskapssjuk när jag har mina pigga veckor så får ni hojta till :)
Känns som om jag har en rätt pigg period nu - det är drygt en vecka kvar tills nästa omgång cellgifter och de resterande tre gångerna blir en annan sort cellgifter så känns pirrigt att inte veta vad dessa ska innebära för mig kroppsligt och psykiskt. Satte in en ny stav i magen föregående vecka och har börjat känna av den både psykiskt och kroppsligt. Är less på dessa värmevallningar - tur det finns sport linnen och t-shirtar som andas mer än vanliga toppar.
Känner mig rätt sällskapssjuk också - ska försöka ta mig ut lite mer i veckan. Både simma lite samt att jag har en "bröstlunch" inbokad med mina bröstsystrar. Men är det någon annan som är sällskapssjuk när jag har mina pigga veckor så får ni hojta till :)
tisdag 9 februari 2016
Jag har valt livet och är optimistisk..
Självklart har jag säkert som alla andra som fått cancerdiagnos hunnit känna rädsla över döden och oro för att inte klara kampen. Men jag vet att min tumör hittades i tid - det fanns inga spår på spridning. Jag blev snabbt opererad av en duktig kirurg som jag har full tillit till. Efter operationen vaknade jag upp och tänkte; nu är jag fri från cancer.
Sen kom cellgifterna som en självklar del i behandlingen - ytterligare ett steg för att försäkra att cancern inte kommer tillbaka. Och det är nu dem som gör mig "sjuk". Att jag tappat håret. Att jag var tredje vecka mår skit och typ bara ligger. Ärligt, det är så jävla drygt att veta att var tredje vecka ska man bli däckad och känna sig sjuk. Jag avskyr ju vanligtvis bara att bli förkyld.
Sen resultatet av cellgifterna är ju som sagt att jag inte orkar i samma utsträckning som förr. Jag känner mig fånge i min egna kropp. Det är så mycket jag skulle vilja göra och orka men jag får "vackert" finna mig på denna omväg i livet. Det suger. Inga pengar i hela världen skulle kunna kompensera någon att behöva gå igenom ett sånt här helvete.
Det som sporrar mig och gör mig gott är iaf att jag känner att jag tar mig upp på dagarna när jag inte har en dålig vecka. Jag har hittat åt att motionera regelbundet då. Igår valde jag för första gången att nyttja min arbetsgivares friskvårdspeng så nu blir det simning framledes. Det är min motsvarighet till att springa nu när jag inte har orken att springa.
Stundvis så har jag känt mig svag i anden och det är inte så konstigt med tanke på vad jag går igenom. Igår innan simningen hann jag som tur ladda upp mig. Det är inte lätt att visa sig naken i omklädningsrummet utan hår och utan bröst. Men fördelen som fd tävlingssimmare är att jag har badmössa när jag simmar så slipper känna mig exponerad ute i badhuset iaf. När jag efter simningen kom in i omklädningsrummet och drog av mig badmössan gapar en kvinna till mig: "HAR DU CANCER? VISSA SOM HAR CANCER BRUKAR TÄNKA ATT DE SKA DÖ!"
Jag förklarade för kvinnan att jag haft cancer och att jag nu genomgår cellgifter och tänker att jag är frisk. Kvinnan kan ju inte ha tänkt alls. Vad hade hon förväntat sig för svar?
Allt det här ger mig perspektiv på livet. Tänk hur obekväm man var tidigare över sin kropp i ett omklädningsrum och allas blickar.. Alla har vi olika kroppar och ser olika ut. Det viktiga är att vi lever och har det bra.
Även om jag i detta inlägg kanske var brutalt ärlig med hur jävligt jag tycker det är med cancer så har jag valt livet och är optimistisk till framtiden. Cellgifterna gör mig sjuk. Jag är fri från cancer. Jag ska leva ett långt och lyckligt liv.
Sen kom cellgifterna som en självklar del i behandlingen - ytterligare ett steg för att försäkra att cancern inte kommer tillbaka. Och det är nu dem som gör mig "sjuk". Att jag tappat håret. Att jag var tredje vecka mår skit och typ bara ligger. Ärligt, det är så jävla drygt att veta att var tredje vecka ska man bli däckad och känna sig sjuk. Jag avskyr ju vanligtvis bara att bli förkyld.
Sen resultatet av cellgifterna är ju som sagt att jag inte orkar i samma utsträckning som förr. Jag känner mig fånge i min egna kropp. Det är så mycket jag skulle vilja göra och orka men jag får "vackert" finna mig på denna omväg i livet. Det suger. Inga pengar i hela världen skulle kunna kompensera någon att behöva gå igenom ett sånt här helvete.
Det som sporrar mig och gör mig gott är iaf att jag känner att jag tar mig upp på dagarna när jag inte har en dålig vecka. Jag har hittat åt att motionera regelbundet då. Igår valde jag för första gången att nyttja min arbetsgivares friskvårdspeng så nu blir det simning framledes. Det är min motsvarighet till att springa nu när jag inte har orken att springa.
Stundvis så har jag känt mig svag i anden och det är inte så konstigt med tanke på vad jag går igenom. Igår innan simningen hann jag som tur ladda upp mig. Det är inte lätt att visa sig naken i omklädningsrummet utan hår och utan bröst. Men fördelen som fd tävlingssimmare är att jag har badmössa när jag simmar så slipper känna mig exponerad ute i badhuset iaf. När jag efter simningen kom in i omklädningsrummet och drog av mig badmössan gapar en kvinna till mig: "HAR DU CANCER? VISSA SOM HAR CANCER BRUKAR TÄNKA ATT DE SKA DÖ!"
Jag förklarade för kvinnan att jag haft cancer och att jag nu genomgår cellgifter och tänker att jag är frisk. Kvinnan kan ju inte ha tänkt alls. Vad hade hon förväntat sig för svar?
Allt det här ger mig perspektiv på livet. Tänk hur obekväm man var tidigare över sin kropp i ett omklädningsrum och allas blickar.. Alla har vi olika kroppar och ser olika ut. Det viktiga är att vi lever och har det bra.
Även om jag i detta inlägg kanske var brutalt ärlig med hur jävligt jag tycker det är med cancer så har jag valt livet och är optimistisk till framtiden. Cellgifterna gör mig sjuk. Jag är fri från cancer. Jag ska leva ett långt och lyckligt liv.
måndag 1 februari 2016
Imorgon kör vi omgång 3
Imorgon är det dags för omgång 3 av 6 cellgiftsbehandlingar. Ärligt så våndas jag lite inför imorgon. Men när jag ringde dit tidigare idag för att kontrollera mitt blodvärde så frågade jag även om dosen - den blir densamma som senast. Mådde bättre då än första gången.
Resterande del av dagen har jag spenderat med att förbereda inför imorgon - tvättat kläder, inhandlat hälsofil, cola och annat som jag vet fungerar att äta och dricka efter cellgifterna. Allt smakar ju metall de första dagarna efter cellgifterna. Har även handlat hem glass till när smaken börjar komma tillbaka =)
Kommer antagligen bli lite frånvarande i några dagar eftersom jag brukar vara mer eller mindre liggande efter cellgifterna. Men då vet ni var ni har mig. Läser sms osv när jag har ork men om ni inte får svar - vet ni varför.
Resterande del av dagen har jag spenderat med att förbereda inför imorgon - tvättat kläder, inhandlat hälsofil, cola och annat som jag vet fungerar att äta och dricka efter cellgifterna. Allt smakar ju metall de första dagarna efter cellgifterna. Har även handlat hem glass till när smaken börjar komma tillbaka =)
Kommer antagligen bli lite frånvarande i några dagar eftersom jag brukar vara mer eller mindre liggande efter cellgifterna. Men då vet ni var ni har mig. Läser sms osv när jag har ork men om ni inte får svar - vet ni varför.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)