Hela veckan har varit som en ofrivillig berg- och dalbana. Jag blir knäpp på att inte kunna styra mitt egna mående. Att vissa dagar bara känna sig ledsen utan att kunna säga varför.. Jag vet ju att det är staven som gör det men det blir tungt att orka med sig själv och hur kul är det att gå omkring och vara ledsen i kroppen var och varannan dag?
Det börjar bli bättre men det är tungt att inte kunna styra själv. Jag kan hantera att livet kan vara som en berg- och dalbana men när det är en medicin som gör det.. I don´t like!
På tisdag bär det av till Umeå med mamma som sällskap - provtagning och träffa någon specialläkare och få information om de resterande cellgifterna. På onsdag blir det cellgifter förutsatt att mina värden är bra - dessa blir i Skellefteå. Ev får jag med mig lillebror som sällskap och stöd.
Jag uppskattar verkligen hur familjen ställer upp på mig. O alla andra personer som försöker hjälpa till och underlätta vardagliga saker - jag tror ni vet vilka ni är.
Ikväll blir det en myskväll allena - ska bara pyssla om mig själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar