På måndag så är det dags..

På måndag så börjar min arbetsträning. Känns spännande men bra - ytterligare ett steg för att komma tillbaka till den punkt jag befann mig när omvägen i livet började..

När jag till fullo är tillbaka i livet där jag var innan det här - då ska jag ta med min kärlek tillbaka till USA och göra en till underbar resa!

Minnen från cellgifterna väcks..

Jag minns att när min mamma var klar med sin cellgiftsbehandling så hade hon svårt för olika dofter som hon kommit i kontakt med under behandlingen. Hon kunde till exempel under flera år inte dricka jordgubbs te - för det smakade cellgifter för henne. Under cellgiftsbehandlingen hade jag betydligt mycket bättre luktsinne än vad jag vanligtvis har. Jag minns att inför behandlingarna så såg jag till att tvätta upp sängkläder och vanliga kläder.

Men så här efter avslutade cellgiftsbehandlingar så upplever jag inte att just dofter väcker minnet av cellgiftsbehandlingen. Snarare bildminnet av saker väcker minnen. Vi pratade om serien House of cards här om dagen och för mig påminner det om cellgifter - bara för att jag såg flera säsonger under behandlingen. Jag såg en bild på ett snötäckt Kanalgatan i Skellefteå och det väcker också minnen om cellgifter och illamående. House of cards kan jag undvika men ett snötäckt Skellefteå är desto svårare. Börjar känna mig lite illamående bara jag tänker på det - ärligt!

Jag tänkte häromdagen på att jag genom att titta på bilder som jag tagit kan minnas var jag befann mig i livet när bilderna togs. Det kan alltså vara både i positiv och negativ bemärkelse. Jag som hittills varit nöjd över att klara den mat jag även ätit under cellgifterna.. Det här blir något nytt för mig. För nu närmar vi oss den årstid när cellgiftsbehandlingen påbörjades i fjol.. Vi får se hur det tar sig..

Framåt men ibland händer det att det går lite bakåt..

Tycker sammantaget att allt går åt rätt håll med att komma tillbaka. Sakta kan jag känna mig piggare och mer fylld med ork. Men så kommer det stunder då det blir ett litet bakslag - och jag blir SÅ SLUT. Stunder då jag känner att mina känslor är mer känsliga för intryck. Sorg och andra känslor blir så otroligt mycket starkare än vad jag vanligtvis skulle ha upplevt dem som.

Det känns skönt att vara rätt självmedveten om hur jag fungerar även om det kan kännas lite ledsamt de gånger som det blir ett litet steg tillbaka även om jag vet att det går åt rätt håll. Många tycker att jag ser pigg ut och det är roligt att höra. Känner mig fräsch också nu när jag fått håret tillbaka. När jag tittar på bilder från när jag var hårlös så är det svårt att förstå och ta in - det där var jag för några månader sedan...

Besökte jobbet igår en snabbis för att prata med min chef om arbetsträningen - jag tänker att det blir bra att börja med arbetsträning och känna mig för. Jag ska verkligen försöka lyssna på kroppen.. Jag vet att det är många nya på jobbet som kommit under min sjukskrivning och det var nog en anspänning i att fara till jobbet för efter besöket på jobbet och en lunch med mina bröstsystrar så var jag helt slut! Satt i typ två timmar ute med katten i min fåtölj och bara satt. Orkade inte ens öppna min bok. Skönt att ha möjligheten att bara få vara. Katterna har en lugnande effekt på mig..

Snart är det oktober - bröstcancer månaden

Snart är det oktober. Det är den månad som bröstcancerforskningen uppmärksammas extra mycket genom kampanjen Rosa bandet.

Oktober är även den månad då jag fick veta att jag drabbats av bröstcancer. Det är snart ett år sedan. Det har gått ett år nu sedan jag första gången kände knölen i mitt högra bröst och trodde att det till en början bara var en typisk knöl i samband med mensen - men den försvann inte i samband med mensen.

Vid den årliga rutinkontrollen påtalade jag för sjukhuspersonalen att jag känt en knöl. Läkaren kände igenom mina bröst och kände inget. Sedan bad han mig visa var jag känt knölen och jag visade. Läkarens första reaktion var att det var en bröstkörtel men för säkerhetsskull skulle han kolla extra med ultraljud och kolla bilderna från mamografin. Det läkarbesöket slutade med en biopsi. En vecka senare fick jag veta att det var cancer.

Jag är tacksam att vi har vårt sjukhus här i Skellefteå och att jag fort kunde få en tid för operation. Själva operationen var inte det tuffaste som hänt under det här året som jag gärna kallar för "omvägen i livet". Cellgifterna var det jävligaste man kan gå igenom. Jag vill även uppmärksamma att i och med att jag är så ung så stängdes mina äggstockar ner för att skydda dem från cellgifterna - det var tufft psykiskt. Jag och hormonändringar är inte bästa vänner om vi säger så.

Jag är glad att forskningen inom cancer gått så pass mycket framåt och att jag fick hjälp i rätt tid. Många frågar om när jag blir friskförklarad - ärligt, jag är lite allergisk mot den frågan. Jag och antagligen min läkare också anser att jag är frisk sedan operationen. Det är bara cellgifterna som gjort mig sjuk under senaste året. Men nu är jag på väg tillbaka. I oktober ska jag även påbörja att arbetsträna vilket jag ser framemot.

För att fortsätta forskningen mot bröstcancer framåt så har jag startat en egen insamling hos Rosa bandet - var gärna med och stötta!

https://www.cancerfonden.se/insamlingar/maria-alska-livet

Jag besegrade cancern - hjälp andra få en ökad chans att göra samma sak!

Mitt riktiga liv är på väg tillbaka..!

I helgen har vi varit i Stockholm dels för att fira Patriks mamma som fyllt år. Passade samtidigt på att träffa mina underbara kusiner och deras pappa. Jag har inte träffat kussarna på minst två år! Jag hade längtat så efter att träffa dem igen. Ärligt, efteråt så grät jag glädjetårar i deras trapphus. Det kändes så bra att träffa dem igen. Jag kan inte förklara varför tårarna men det var så skönt att träffa dem igen. Vi var nere i Stockholm i våras när min syster fyllde 30 - då var jag alldeles för trött för att orka följa med och träffa dem. Men nu.. Nu orkade jag. Det kändes som ytterligare ett steg för att komma tillbaka till det liv jag levde innan omvägen.

Kroppen börjar också vara på G i återhämtningsprocessen vilket känns otroligt skönt! Handen är sådär ännu men.. det får ta sin tid. I oktober ska jag påbörja en rehabgrupp samt arbetsträning.

Det känns som om jag hittat en strategi för återhämtning - lyssna på kroppen, sov eller vila när det behövs, umgås med nära och kära och ha ROLIGT!

Det svänger lätt..

Jag tycker det är skönt att någonstans ha lite lösa planer för dagarna som kommer. Det är skönt att de inte är spikade utan det får ändras ifall exempelvis jag inte har orken den dagen. Haft en jätte bra helg i grunden. 

 

 

På lördagsdagen gjorde jag, mamma, Ingemar och Patrik äppelmos här hemma för ett år och sedan hjälpte mamma mig att rensa lite ogräs i rabatterna och instruera mig hur jag ska göra med plantorna sen när det börjar frysa.. 

På lördagskvällen var vi bortbjudna till Öhn, Ursviken på en supergod middag och underbart sällskap! Klockan blev drygt 2 innan vi var hemma i natt.. Det var länge sedan jag hade så kul! Så borde alla helger vara - förutom den sena timmen ;)

Idag har jag besökt min pappa en stund som är på visit i stan. På väg därifrån så kom informationen att någon stulit vår båt i stugan! Snacka om att få en ur balans. Vanligtvis skulle jag tycka att en sån sak är skitjobbigt - men nu blir det f*n värre. Jag fixar som inte alls att parera och blir bara olycklig inombords. Förstå mig rätt. Men det här behövde vi inte som grädde på moset. Kan inte allt bara vara bra nu?

Jag har lagt ut massa efterlysningar på facebook och min förhoppning är att det kan ge utdelning. Antingen har de bogserat båten över sjön eller rott iväg med den. Motorn är typ en gammal 4,5 hk mercury. Lägger ut en bild på båten ifall någon ser den i anslutning till Burträsket. H2O-märket finns inte kvar längre (det är nog övermålat).