Bitarna faller på plats..

Jag är van att ha ett visst mönster i mina sjukskrivna veckor men emellanåt dyker det upp saker som måste göras och som känns lite tyngre att genomgå. Exempel kan vara röntgen, läkarbesök, besikta bilen, serva bilen osv.

Idag har jag lyckats styra upp och få undan en del. Röntgen fixade jag tidigare i veckan. Idag avklarades besiktningen. UA. Skönt att inte få några fler måsten och sen har jag ringt verkstan för att få servicen avklarad och så jag kan öppna skuffen igen.

Så nu känns de flesta tunga sakerna avklarade. Det är bara någon enstaka jobbig sak kvar att avklara.

På söndag om det nu inte är typ -30 så ska jag iväg med lite gamla vänner och åka skoter. Det känns jätte trevligt att få det erbjudandet och skönt att komma ut. Det blir ytterligare en livsnjutar-upplevelse. Jag tror att man ska fylla och krydda livet med sånt. Oavsett om man är frisk eller sjuk. Se till att njuta av livet!

Igår tog jag (OS) - GULD!

Igår lämnade jag ytterligare en bra helg bakom mig. Lördagen gick åt att montera tv:n hemma på väggen (eller maken gjorde det) och sedan att få till med den nya tv-bänken. Äntligen har vi en lite nättare.

Om någon är i behov av en tv-bänk i svart så får ni den gratis!

Lördagkvällen blev det ett besök på en pride-förfest. Träffade nya och gamla bekantskaper där men det blev en kort visit..

Söndagen var ju den stora Dagen.
Dagen som jag och lillebror skulle till Bygdsiljum så jag skulle få prova åka bräda igen. Jag har ju längtat efter det i 2-3 vintrar. Om inte mer?! Och jag har hittills i vinter drömt så mycket om att åka. Lillebror ställde upp att följa på mina premisser. Vi visste inte innan om det skulle bli ett åk, eller typ hela dagen men han fann sig i det och jag har nyttjat insamlade pengarna till våra liftkort. Han ska ju inte lägga ut för sig när han är typ min assistent i backen.

Det första jag gör när vi kommer upp är att spy på parkeringen. Brutalt ärligt men ja. Av nervositet fick jag inte behålla lunchen som jag ätit på vägen dit. Jag höll inte på att få på mig skorna av nervositet heller.
Men sen när vi kom ut i familjebacken och brädan satt på fötterna.. ja då var det bara så rätt även om jag var helt slut redan då. Första åket ner så fick jag be att vi skulle vila lite där nere.. Även de andra åken men vilopauserna blev desto kortare och åkningen blev desto lättare. Det satt verkligen i ryggraden. Efter 4 åk i familjebacken så åkte vi upp till skidstugan och köpte drickor samtidigt som vi tog en paus. Sedan åkte vi ytterligare 2 åk i en annan, lite brantare backe. Det var bara underbart! Brorsan tog ett sista åk i en svart backe medan jag bytte om för jag tänkte att det är klokt att sluta INNAN jag gjort mig illa.

Efteråt kände jag mig SLUTKÖRD men på ett friskt sätt. Så där trött som friska människor blir. Det går inte beskriva på annat sätt men ni som fått cellgifter känner nog till skillnaden på de olika tröttheterna.

Exempel. Om jag lyfter jätte tunga saker här hemma med armarna och fejar på då blir jag helt färdig. Jag går nästan sönder av slutheten. Den här slutheten var mer att jag skulle garanterat somna gott och vara lite mör imorgon (idag).

Jag sa till mamma och Ingo igår när jag åt middag hos dem att det känns som om jag tagit OS-GULD, för jag fixade det här. Jag åkte 6 åk, jag känner mig så otroligt frisk och lycklig. Tilltron till livet fylls på med såna här glädjande aktiviteter!

Idag är jag mör.. men inte så att det känns som om jag ska gå sönder. Utan att jag behövt sova idag på dagen en stund och träningsvärk. Men det är friskt. I år är året då jag ska bli frisk. Banne mig!

Vi prövar..

Jag känner mig piggare för varje vecka. Jag får sundare och sundare behov av sömn. Att lägga sig 21, sova 12 timmar, äta frukost och därefter sova ytterligare x antal timmar - det är inte friskt. Då är man inte tillbaka på banan trots att jag ser pigg ut.

Nu sover jag ca 12 timmar på natten, orkar vara vaken hela dagen med någon liten vila. Är det något speciellt som står på schemat så får jag planera in det så jag har orken att delta.

Livshöjande aktiviteter och upplevelser prioriteras så länge det finns en anpassning till ifall att jag inte pallar det. Men det är sånt som får mig att orka, att skina upp och känna att livet känns bra. Nu i helgen händer det som jag drömt om - jag och brorsan ska fara och prova åka snowboard. Det känns skönt att få prova och som jag har längtat att komma ut i backarna. Jag kommer säkert vara fysiskt helt slut efteråt men mentalt kommer jag leva på det länge. Det är en frihet med snowboard och longboard som jag verkligen känner av och njuter av när jag utövar dem.

Det känns som om det här året är det året då livet återkom. Jag känner till o med en lust att fira när jag fyller år. Det känns som om det varit ett hopp.. först blev jag 31 och sjuk.. nu fyller jag snart 34. Däremellan är det bara som en dimma.

Krydda måndagen lite för frissan..

Jag har tidigare skojjat med min frisör att jag skulle krydda till hennes tillvaro lite någon gång. I måndags var jag och fick trimma till håret lite. När hon kom och skulle hämta mig i väntrummet så sa jag att jag hade lite krydda med mig. Hon förstod nog på direkten vad jag menade men att jag kanske lurades?

Nej nej, jag hade verkligen sett fram emot att få krydda tillvaron lite och hade tagit med min ena orm: Zladd till frisersalongen. Efter att hon klippt mig så gick vi undan i deras kök och hon fick kika på ormen. Jag måste säga att jag har en väldigt modig frisör - det tog inte lång tid innan hon höll i honom själv och visade sina kollegor och kunder. Vissa kollegor var mer skräckslagna än andra och kunderna tog det med ro. Jag tänker att så länge man själv visar att de inte är farliga och vad man kan göra med dem - då vågar de flesta.

I övrigt så har det varit tuffa morgnar nu. Tänker att jag är så slut efter cellgifterna så det psykiska måendet är tufft. Det är som att vakna av en käftsmäll med ångest. Men det är lite lättare när jag har något på schemat på dagen och inte bara blir hemma hela dagen och kvällen. Min underbara syster och systerson kom en morgon när det var riktigt jobbigt. Det blev skönt att ha dem här. William är snart 9 månader och så glad och go - det får mig att fokusera på annat. Det slutade den dagen med att han började åla sig fram för första gången. Katterna var tillräckligt spännande för att han skulle åla efter från hallen till köket. Det var roligt att få vara närvarande när det hände. Sen framåt kvällskvisten kom min älskade lillebror hit och höll mig sällskap en stund innan det var dags för sängen. Jag är tacksam att ha så bra syskon som finns alltid för mig och viceversa.

Sen tänkte jag fylla på frysen med lite "livsglädje" idag. Brukar säga att en sundborn punch gör gott de kvällar det är lite tungt. Lagom mycket glass och speciell smak. Med andra ord - glassbilen kommer idag. Det är dagens punkt i kalendern.

I morgon blir det fika med jobbet och sen filmkväll med en nära vän och hans underbara dotter. Får se vad resten av helgen fylls upp med.