Jag känner mig piggare för varje vecka. Jag får sundare och sundare behov av sömn. Att lägga sig 21, sova 12 timmar, äta frukost och därefter sova ytterligare x antal timmar - det är inte friskt. Då är man inte tillbaka på banan trots att jag ser pigg ut.
Nu sover jag ca 12 timmar på natten, orkar vara vaken hela dagen med någon liten vila. Är det något speciellt som står på schemat så får jag planera in det så jag har orken att delta.
Livshöjande aktiviteter och upplevelser prioriteras så länge det finns en anpassning till ifall att jag inte pallar det. Men det är sånt som får mig att orka, att skina upp och känna att livet känns bra. Nu i helgen händer det som jag drömt om - jag och brorsan ska fara och prova åka snowboard. Det känns skönt att få prova och som jag har längtat att komma ut i backarna. Jag kommer säkert vara fysiskt helt slut efteråt men mentalt kommer jag leva på det länge. Det är en frihet med snowboard och longboard som jag verkligen känner av och njuter av när jag utövar dem.
Det känns som om det här året är det året då livet återkom. Jag känner till o med en lust att fira när jag fyller år. Det känns som om det varit ett hopp.. först blev jag 31 och sjuk.. nu fyller jag snart 34. Däremellan är det bara som en dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar