Igår lämnade jag ytterligare en bra helg bakom mig. Lördagen gick åt att montera tv:n hemma på väggen (eller maken gjorde det) och sedan att få till med den nya tv-bänken. Äntligen har vi en lite nättare.
Om någon är i behov av en tv-bänk i svart så får ni den gratis!
Lördagkvällen blev det ett besök på en pride-förfest. Träffade nya och gamla bekantskaper där men det blev en kort visit..
Söndagen var ju den stora Dagen.
Dagen som jag och lillebror skulle till Bygdsiljum så jag skulle få prova åka bräda igen. Jag har ju längtat efter det i 2-3 vintrar. Om inte mer?! Och jag har hittills i vinter drömt så mycket om att åka. Lillebror ställde upp att följa på mina premisser. Vi visste inte innan om det skulle bli ett åk, eller typ hela dagen men han fann sig i det och jag har nyttjat insamlade pengarna till våra liftkort. Han ska ju inte lägga ut för sig när han är typ min assistent i backen.
Det
första jag gör när vi kommer upp är att spy på parkeringen. Brutalt
ärligt men ja. Av nervositet fick jag inte behålla lunchen som jag ätit
på vägen dit. Jag höll inte på att få på mig skorna av nervositet
heller.
Men sen när vi kom ut i familjebacken och brädan satt på
fötterna.. ja då var det bara så rätt även om jag var helt slut redan
då. Första åket ner så fick jag be att vi skulle vila lite där nere..
Även de andra åken men vilopauserna blev desto kortare och åkningen blev
desto lättare. Det satt verkligen i ryggraden. Efter 4 åk i
familjebacken så åkte vi upp till skidstugan och köpte drickor samtidigt
som vi tog en paus. Sedan åkte vi ytterligare 2 åk i en annan, lite
brantare backe. Det var bara underbart! Brorsan tog ett sista åk i en
svart backe medan jag bytte om för jag tänkte att det är klokt att sluta
INNAN jag gjort mig illa.
Efteråt kände jag mig SLUTKÖRD men på ett friskt sätt. Så där trött som friska människor blir. Det går inte beskriva på annat sätt men ni som fått cellgifter känner nog till skillnaden på de olika tröttheterna.
Exempel. Om jag lyfter jätte tunga saker här hemma med armarna och fejar på då blir jag helt färdig. Jag går nästan sönder av slutheten. Den här slutheten var mer att jag skulle garanterat somna gott och vara lite mör imorgon (idag).
Jag sa till mamma och Ingo igår när jag åt middag hos dem att det känns som om jag tagit OS-GULD, för jag fixade det här. Jag åkte 6 åk, jag känner mig så otroligt frisk och lycklig. Tilltron till livet fylls på med såna här glädjande aktiviteter!
Idag är jag mör.. men inte så att det känns som om jag ska gå sönder. Utan att jag behövt sova idag på dagen en stund och träningsvärk. Men det är friskt. I år är året då jag ska bli frisk. Banne mig!
1 kommentar:
Grattis till guldet :D :D :D
Hälsningar från Skogen
Skicka en kommentar