2015 har varit året då jag varit som mest på topp och även hunnit med att vara på botten i helvetet. Kort sammanfattat.
Det bästa med året är tiden som jag och Patrik haft ihop. Han är SÅ rätt för mig. Ärligt så trodde jag aldrig att det skulle finnas någon som var helt rätt på alla sätt. Men det finns det. O jag är glad att jag hittat min soulmate. Det var ännu mer spännande när han i september friade i Grand canyon till mig.
Under 2015 har vi även gjort RESAN med stort R. En månad när vi i september reste runt i USA och upplevde allt vi kände för och hade tid med. Det var en helt underbar resa.
Det som många inte hört sen är att vi efter hemkomsten fick meddelande från vår bank att kreditkortet blivit skimmat i USA och någon har handlat för drygt 32 000 kr där.. men banken tog den smällen.
Efter hemkomsten från USA i samband med en rutinkontroll av brösten så uppdagades det att jag drabbats av bröstcancer. Snabbt där på opererades båda mina bröst bort. Det har därefter varit tjafsigt med KS, Huddinge och Umeå lasarett för att få den vård som de utlovat..
Men behandlingen har inte blivit som den i början var planerad - nu är jag dock igång med cellgifterna. Jag har fått första dosen. O nu under senaste veckorna nådde jag botten av hur dåligt man kan må.
Turligt nog har jag en underbar familj och fördelen att ha läkare i familjen så nu är jag på banan igen även om jag inte är 100 åter i själen än. Nu funkar jag iaf på dagarna vilket jag inte gjorde på en vecka.. Det är, ursäkta språket - FAN illa!
Idag har jag varit till kvinnan som ska ha dagens stjärna - Nina. Hon har tagit sig tid, tanke och omsorgen att välja ut peruker till mig som jag idag på aftonen har fått pröva ut. Så nu har jag kaluffsen redo när mitt egna svall faller. Kommer framledes bli lite mer långhårig och lite mer rakhårig. Men det är ju inte många som vet att jag egentligen är naturligt RAKHÅRIG!
Efter nyår - 8 januari sker nästa behandling. Det blir reducerad dos då och med mer mediciner mot illamåendet. Förhoppningsvis ska jag inte må så som jag gjort sedan första tillfället. Det funkar ju inte då..
Emellanåt funderar jag på vad 2016 ska ha att ge. Jag längtar tills behandlingen är över - att få återhämta mig själv. Att återgå till att arbeta tillsammans med mina underbara arbetskamrater.
Att planera bröllop när jag börjar känna mig "snygg" och se ut som "vanligt" igen.
Att återuppta sökandet efter hus. Att få fortsätta ha ett underbart liv tillsammans med min älskade.
Jag vill avslutningsvis tacka alla ni som finns bakom mig. Främst min familj och sambo som gjort ett hästjobb i mina ögon för mig. Det finns så många som gjort saker som verkligen berör mig. I början av den här resan var jag rädd att jag skulle bli sittandes isolerad hemma - men hittills har jag inte känt mig det och inte heller upplevt att någon undvikit mig.
2016 har många förutsättningar för att bli ett bra år. Längtar tills den tuffa resan är över och livet får återgå till det vanliga igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar