Jag var förbi killens arbetsplats igår och lämnade av lite saker. Fick flera kommentarer att jag såg väldigt pigg ut och vara vid gott mod trots allt det här.
När jag igår kväll inte kunde sova så låg jag och tänkte på det. Sanningen är att det under senaste året fallit många viktiga bitar på plats i mitt liv. Jag har hamnat i en underbar arbetsgrupp med en bra chef.. jag har träffat Patrik som är helt underbar och så rätt för mig. Det kombinerat med att jag fick insikt i hur jag mått senaste åren och fick stöd från familjen - då har allt fallit på plats.
För första gången på flera år känner jag mig faktiskt som mig själv och känner igen den där tjejen som är spontan, social och framåt. När jag fick beskedet om bröstcancern var en av de största rädslorna att bli sittandes isolerad hemma - det har jag verkligen inte känt mig hittills.
Jag har hittills under resans gång känt mig både uppe och nere fysiskt och mentalt. Periodvis har jag inte orkat höra av mig till någon men trots det är det många som hört av sig och kommit ihåg mig. Det uppskattas!
Det känns skönt att känna sig som sig själv trots den tuffa resan som ska göras. Det senaste beskedet är att cellgifterna nog kommer igång i veckan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar