Jag är tacksam över lasarettet i Skellefteå

I fredags var jag på en rutinkontroll på lasarettet här i Skellefteå. Det kändes pirrigt och lite jobbigt att bege sig till sjukvården igen. Det har ju varit en tuff resa. Men när jag närmade mig sjukhuset så tänkte jag att jag är tacksam över lasarettet här. Min erfarenhet av personalen, bemötande och sätt att ta hand om mig och sättet att styra upp saker - det gör det så mycket enklare. Jag far så mycket hellre till sjukhuset här än i Umeå.

Träffade en jätte sympatisk och påläst läkare. Fick konstaterat att min hormonproduktion inte är igång ännu - vilket förklarar mina (små, till skillnad från förut) värmevallningar. Sen pratade vi om undersökningar och att man inte ska lita blint på dem utan vara observant på sin kropp. Jag vill därför än en gång påtala för alla er läsare om vikten av att ha koll exempelvis på sina bröst. Mamografin var ju absolut inget att lita sig på i mitt fall - med tanke på att tumören inte ens syntes fast läkarna själva kunde se den när jag hade blivit opererad. Se till att skaffa någon trevlig duschcreme så ni blir "glatta" - då kommer ni omedvetet ha koll på kroppen när ni tvålar in er.

Något jag blivit medveten om sista tiden är att jag ute bland mycket folk förutsätter undermedvetet att folk inte ska känna igen mig och att jag känner mig lite naken utan mitt lockiga hår. Har flera gånger i sista stund upptäckt människor jag känner och är bekant med - o de har självklart redan sett mig. Jag får jobba på att inse att ni känner igen mig även utan lockar. Får även jobba på att känna mig mindre naken utan lockarna. Drömmer ibland på nätterna att jag har mitt lockiga långa hår.. men såna här gånger är jag tacksam att min hårväxt är bra.

En till sån där superhelg!

Jag hade egentligen tänkt försöka ta mig till Trästocks och se Movits i fredags men så blev inte fallet. Istället blev det Burträsket tillsammans med min syster och fiske. När jag fått gädda, på gädda så garvade min syster åt mig. För hon fick ju minsann abborrar - då nappade det för henne. Tjilligt - hon fick sin första och enda gädda för kvällen ;)

Igår styrde jag golfen mot Norrbotten och Piteå. Blev bad, bus och lek med familjen Worrsjö ute på havsbadet. Senare på kvällen lämnade vi barnen till barnvakt och åkte åter till havsbadet för lite VIP uppe på skybaren. Björn Rosenström och E-type spelade under kvällen.

Medan vi stod uppe på skybaren (jag och Katarina hade stått länge framme vid räcket för att se showen) så kommer en full norrman, stätter sig i en fåtölj bakom mig och en annan kvinna. Då bestämmer han sig för att vi ska bort för att han ska kunna sitta och se. Han blir upprörd och gapar om att fåöljen är hans sittplats. Vi påtalar att han kan sitta i fåtöljen och att vi inte vill sitta där. Då börjar han knuffa mig först åt ena hållet, sedan åt andra. Jag ber honom sluta knuffa mig. Då ska han prompt och otrevligt kunna sitta och se. Jag påtalar att han kan stå och se och att det finns plats. Då fortsätter han knuffa. Jag slår undan hans hand som han knuffar mig med och säger åt på skarpen att ge fan i att röra i mig. Kände hur arg jag blev. En kvinna en bit bort sa åt honom att antingen så ställer du dig och ser, eller så sitter du där men sluta knuffa. Och skärper du dig inte så hämtar "jag" vakten och ber dem kasta ut dig. Därefter försvann mannen.

När Björn Rosenström spelade så insåg jag att senast jag såg en konsert med honom så gick jag högstadiet! Haha, guuuu vad tiden går fort!



Under dagen, kvällen och natten hann jag träffa bla en gammal arbetskamrat från Piteå, lite gamla vänner och kompisar från Skell. Jag blir verkligen glad och varm av att se glädjen hos mina vänner när vi ses efter så lång tid. Ärligt så känns det som om jag varit hemma så länge och saknar mitt långa lockiga hår. Det känns ovant och lite obekvämt att vistas bland så mycket folk som igår. Känns som om jag ute förutsätter att folk inte ska känna igen mig i mitt korta hår. Men det har jag nog fått äta upp. Jag gillar ju egentligen att träffa massa folk men det är nog mest ovanan.

Kom hem SENT igår natt så idag blir det att ligga i skuggan och läsa bok :) Blir kanske något spontandopp också..

Vass, böcker, fåtölj och livet..

Nu har jag gett upp att ge mig på vassen i stugan med lien. Det slutade med att jag antagligen överansträngde ena knäet. Men efter en dags vila känns det lite bättre iallafall. Resultatet av min rastlöshet i stugans hetta är iallafall snyggt.

I övrigt så läser jag mig igenom SÅ MÅNGA böcker nu. Så vill ni ha lite tips på spännande läsning i sommarvärmen så har jag flera. Det är så mysigt morgon, dag och afton att kunna sitta ute i min fåtölj, gunga lite fram o tillbaka o läsa. Emellanåt har jag även sällskap av Syrap som ligger hos mig och luktar på vindpustarna som kommer.

Idag ska jag följa med Patrik igen till hälsocentralen. Han har fått nageltrång. De skulle egentligen operera det i måndags men då fanns ingen steril sax på hela hälsocentralen?! ILLA!
Så idag gör vi ett nytt försök. Följer med som moraliskt stöd.

I övrigt så känns det mer o mer som om jag får frid i själen. Lite svårt att somna på nätterna ännu. Mycket tankar i huvudet men katterna är tacksamma såna gånger - att ligga och lyssna på deras spinnande och fokusera på det - det underlättar MYCKET.

Grannen glodde så mycket att...

Det känns underbart att ha ett eget boende. Att få fixa, göra saker för sig själv. Ovant att kunna leva om när som helst på dygnet utan att störa någon granne. Har inte vant mig ännu..

Såg klart sista avsnitten av Game of thrones igår - fick spontanbesök av polisen som tvärkikade förbi. När jag följde med dem ut till polisbilen ser jag genom häcken hur en av grannarna glor så mycket att han nästan går in i en annan grannes häck! Hahaha, ja har man inte mer spänning i livet måste en polisbil bidra mycket ;)

Ska någon afton/kväll framöver påbörja att tömma lite i mitt förråd vid lägenheten.. Det känns verkligen som ett nytt kapitel i livet nu..

Fiske och ytterligare vassröjning..

Jag övertygade Patrik att inhandla lite fiskesaker igår - idag bar det ut till stugan för att testa fiskelyckan. Patrik fick (självklart) napp och upp fisken.. jag fick napp men den släppte tyvärr..

Det är riktigt skönt att komma ut till stugan, känna lugnet, tystnaden och bara vara. Inga grannar. Inga ljud annat än en väg långt borta och fågelkvitter..

Efter fisketuren blev jag uttråkad och fortsatte min framfart i stugan med att hugga ytterligare vass. Det är bra träning för armar och rygg känner jag. Ytterligare en positiv aspekt är att jag kan doppa mig när jag blir varm. Hatar att bli varm, klibbig och svettig.

Nynnade på "jag är fattig bonddräng" och "here i go again" medan jag högg ner ytterligare vass, samtidigt som Patrik gick loss med grästrimmern. Päronen lär bli överraskade när de kommer ut till stugan..

Är bättre nu i armhålan nu också så idag har jag kunnat springa omkring i min bikini. Uppskattade alla åsikter och tankar om bikini när man saknar bröst. Jag valde själv att inte vara så tydlig med var jag själv stod i mina tankar och värderingar bara för att få höra andras åsikter och tankar.

I övrigt så känns det som om hela den här resan har gett mig annat perspektiv på livet. Jag värderar saker och ting högre nu än förr. Jag har imponerats över de som funnits, stöttat och peppat mig och min familj. Ni är verkligen underbara!

Personer som jag inte haft kontakt med på flera år har hört av sig och visat omtanke. Sen finns det dem som jag trodde skulle höra av sig och där det varit knäppt tyst. Från vissa var det oväntat. Men det är väl som talespråket: "i nöden prövas vännen".

Har för övrigt inhandlat ytterligare pocketböcker nu.. det blir mycket läsning och mys i fåtöljen för mig. Om ni har tips på spännande pocketböcker så får ni gärna berätta.

Lägenheten min har jag hyrt ut i andrahand sedan cancerbeskedet. Den blev idag uppsagd till skebo och har meddelat min hyresgäst om uppsägningen så nu blir det att tömma förrådet där allt eftersom när det finns ork.

Bikini eller inte?

Igår när jag högg vass så fick jag senare på aftonen "äta upp" att jag hade haft bikini. Är fortfarande så öm och känslig i armhålan. Jag funderade sen på aftonen, kvällen och idag på om jag som nu är bröstlös och på så sätt inte har något att dölja, är det då ok att vara bikinilös?

Jag skulle aldrig gå toppless på en vanlig badstrand för då skulle folk glo på ärren. Men i mindre sällskap och när det är som det är i armhålan..?

Det var en annorlunda tanke som inte funnits tidigare och som jag vill väcka hos er. Hur tänker ni?

Igår blev det av.. idag har jag träningsvärk..

I vintras när jag var som risigast så längtade jag SÅ mycket tills jag kände mig lika stark som vanligt. Jag längtade till sommaren, att stå i vattnet och hugga vass med lie - att orka det.

Igår hände "det". Vi åkte till stugan för att sola, vila och bara njuta av livet. Ganska snart blev det för varmt i solen för mig så då bestämde jag mig för att hugga lite vass.. Sån underbar känsla!
Att orka, att se förändringen.. äntligen!

Senare på aftonen fick vi besök hemma av lillebror och senare min faster och min syster. Blev ett trevligt avslut på kvällen.

Jag vill inte uppfattas som skrytig..

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Det har varit full rulle med besök och andra trevligheter. 

När strålningen och övrig behandling äntligen var över blev det emotionellt tufft. Känslan att plötsligt inte behöva kämpa på med behandlingar utan att försöka hitta tillbaka till sitt liv som det var innan. Men nu efter någon vecka känner jag att jag är på god väg. 

Jag vet inte om jag nämnt min fåtölj tidigare - men jag fick den av pappa och Zanne som kombinerad inflyttningspresent och klar med behandlingen. Zanne beskrev att jag då kunde spendera resten av sommaren uppkrupen i den. Och efter den beskrivningen är det precis det jag gjort. Läst böcker och bäddat ner mig med filt de gånger det regnat..

Suttit i skuggan och gungat när det varit sol. Fick jätte fina blommor av både min älskling och mina svärföräldrar den dagen strålningen var klar.. 

Ni som undrar lite hur biverkningarna kan bli med strålning - här har ni en bild för någon vecka sedan. Har sett värre ut - men har fått salva att smörja på som lindrar och lugnar ner huden. Nu börjar det dock bli bättre men jag får ännu se till att använda toppar som inte sitter åt i armhålan.

Det drygaste med strålningen är att behöva pendla eller "bo" i Umeå. Jag är ändå tacksam över att bo i Västerbotten och kunna dagspendla. Värre är det för dem från Norrbotten som behöver veckopendla..usch och fy..

Ett strålningstillfälle tar ju 5-15 minuter.. buss ToR från Skell tar över 4 timmar.. Det plus väntan på buss och behandling har inneburit ytterligare drygt en timme. Blir ju typ en halvtid..

Nu när vi bor lite större har vi haft massa mysigt besök här hemma. Både svärföräldrar, goda vänner och svåger, svägerska med familj.

När tid funnits och vädret varit kasst har vi fixat på här hemma. Har lagt upp massa bilder på instagram över hur det tar sig här hemma. Kom på efter ett tag att jag hoppas att folk inte upplever mig som en skrytmåns. Jag är bara så glad att vara klar med behandlingen, få starta om där jag var innan jag hamnade på min omväg. Att jag och älsklingen får tillsammans skapa ett eget hem.

Jag har hittills hyrt ut min lägenhet i andra hand men nu blir det att säga upp den och börja tömma förrådet. Börjar ha tillräckligt med ork för att kunna ta det pö om pö nu..

Avslutar dagens inlägg med en bild på mig, Tilla och Bill som roar oss medan andra tittade på fotboll. Vi hade roligare än dem kan iallafall jag säga ;)

Värden i livet och värdet av livet..

Jag läste här om dagen om den 8åring som drunknat i älven. Så tragiskt. Jag blir så illa berörd och tänker på barnet och dess anhöriga. Livet är verkligen inte rättvist!

Sedan jag blev sjuk förra hösten så upplever jag att jag värderar vissa saker i livet mer och värderar livet ännu högre än jag gjort tidigare. Det finns så många som gjort små saker för mig och min familj och dessa "små" saker har betytt SÅ mycket! Det har varit underlättande och stöttat mig och oss i "omvägen" vi befunnit oss på.

Det känns verkligen som om jag varit på en lång omväg i livet. En omväg som jag inte kunnat göra något åt utan endast varit tvungen att finna mig i. Men nu börjar jag vara tillbaka på rätt ställe i livet. Förra onsdagen hade vi en förfest här innan stadsfesten med Patriks kollegor. Det var SÅÅÅ roligt. Så himla roligt att träffa massa människor, socialisera, skoja, skratta och bara njuta av livet.

När strålningen var klar i torsdags så kände jag mig ledsen på kvällen. Jag har kämpat så länge och tagit behandlingen steg för steg. Men plötsligt så var jag i mål. "Jaha, nu då?". Jag har försökt hitta lite semesterkänsla i kroppen. Suttit ute i min nya fåtölj, läst böcker och myst under markisen och det har absolut hjälpt till att få ledighetskänsla.

Var idag in till min underbara frisör och klippte mig för andra gången sedan jag började få hår igen. Min underbara frisör som hjälpt, stöttat och styrt upp mitt "hårproblem". Köpte en bukett som tack för allt hon gjort - det har verkligen varit ovärderligt! Så nu känner jag mig lite snygg igen även om jag ännu inte har mitt långa svall ;)

Har även passat på att köpa några fler pocketböcker som jag kan läsa i min älskade fåtölj.. Här ska mysas - spelar ingen roll om det är sol eller regn ;)