Mörkret viker undan..

Igår var jag ute på en promenad med mamma runt broarna. Vi passerade Galleri 1 - där pekade mamma på en utställning "Från mörker till ljus". Vi gick in och kikade på tavlorna och de övriga konstverken. En av tavlorna blev jag riktigt förälskad i. Jag bad att få ta ett foto för att senare visa min sambo.

Kom sedan hem och berättade för min sambo om att jag blivit kär i en tavla. Han lät måttligt imponerad av den. Mina svärföräldrar frågade sedan om var galleriet låg för de tänkte bara kika på konstverken i samband med inhandling av mat. När de sedan kom hem från affären så hade de även med sig en lite mindre men samma tavla som jag förälskat mig i.

Tavlan heter "Mörkret viker undan". Tycker det även är lite målande över det vi genomgått.

Jag tycker att det sakta men säkert går lite bättre och bättre med allt. Även om det kommer bakslag.

Hittills är jag nöjd med min rehabkurs. Det känns skönt att träffa andra som genomgått samma som en själv. Att få höra andras historia, lära sig mer om kris osv. När rehab-dagarna är över så är jag jätte slut mentalt men de gör gott. Jag är tacksam att det finns en sån möjlighet.

Jag upptäckte en skillnad i år jämfört med i fjol. I år kan jag faktiskt se framemot att fira jul. Att få önska sig materiella saker och bli glad över materiella ting. Ifjol ville jag inte annat än bli frisk och färdigbehandlad. Ännu ett steg i rätt riktning.