Jag tänker själv att det är en anspänning och nervositet att veta att till veckan händer det - då börjar jag jobba på 25% på riktigt. Hittills har det ju "bara" varit arbetsträning. Ganska villkorslöst och bra början för att arbeta på att komma tillbaka.
Efter den resan jag gjort så upplever jag att jag har svårare att klara av att bära anspänningar och saker som gör mig nervös. Det kan bli både för jobbigt men även väldigt trött. Jag tycker bättre om när jag kan styra hur mycket jag "exponerar" mig och hur mycket jag håller mig i min "bubbla". I min bubbla - där är jag trygg, jag kan iaktta saker på ett lugnt och försiktigt sätt. Jag behöver inte känna någon press där på att jag ska "styra upp" saker och liknande.
Kanske låter konstigt men det är som ett förhållningssätt jag själv byggt upp. Livet, arbetet och allt går så mycket bättre om jag vet att det finns stöd runtomkring mig som kan hjälpa när det behövs. Vetskapen om det gör att det blir enklare för att jobba på att komma tillbaka. Jag kan bli frustrerad på mig själv över allt jag glömt. Att jag känner mig lite som en praktikant på jobbet än så länge men mitt fokus har ju legat på att överleva.. Så egentligen är det ju inte helt ologiskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar