Nu är jag inne på min tredje vecka på arbetsträningen. Det som varit mest påtagligt är hur mentalt trött jag kan bli och hur svårt det är att hantera. Jag vet ju hur jag blir när jag är fysiskt trött - det har räckt med att få lägga sig en stund. Men den mentala tröttheten - den kan göra mig lite handlingsförlamad resterande del av dagen. En powernap kanske är lösningen?
I övrigt så känner jag mig mentalt svag. Det krävs inte mycket motgång för att det ska bli "galet". Ångest och sorg som kommer över mig. Jag kan bli frustrerad på mig själv - över att inte kunna styra det. Nu är ärlighetens stund: jag kan ibland känna mig dålig som drabbats av bröstcancer. Dålig i den bemärkelsen som att det känns som om jag svikit massa människor runtom mig. Att så många behövt och behöver anpassa sig till mig.. Många tänker nog att det nu är kampen över för mig. På ett sätt är det så - men mentalt har jag ett riktigt tufft krig med mig själv nu.
Jag som vanligtvis har svårt att finna mig i att "bara" ha feber och vara sjuk - tänk er då att vara hemma från jobbet ett år och därefter ändå inte vara tillbaka på ruta ett. Ja, jag vet att det tar tid men tjuriga jag vill att det ska vara klart NU - helst igår!
Igår började jag en rehabkurs via sjukvården. Där fick jag träffa andra bröstcancer patienter som genomgått liknande behandling och som är färdigbehandlade. Det kändes skönt att träffa de som är lite på samma plats i livet och vet vad det är att genomgå det här. Efteråt kom jag på idén att skapa en grupp på facebook för min rehabgrupp - det som slog mig när jag sökte åt alla deltagare är hur annorlunda vi ser ut med hår och vår "vanliga" frisyr. Jag har ju aldrig sett mina "bröstsystrar" förrän igår men att se dem på bild med sin vanliga frisyr - det ger mig förståelse till varför vänner och bekanta har svårt att känna igen mig i min "nya" frisyr.
Jag kan även tycka att det känns så konstigt och ovant att titta tillbaka på bilder från förra vintern - då jag inte hade något hår alls.. Det känns overkligt.. och nu så här i efterhand ser jag verkligen så sjuk ut tycker jag.. Men där och då så upplevde jag inte det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar