Se mig - även om jag saknar mina lockar..!

Ibland funderar jag på hur andra uppfattar min blogg. Om utomstående anser att jag är för öppen och ärlig och kanske lite utmålande om hur livet är. Men för mig är det en lättnad att både få dela med sig, slippa hålla uppe en fasad och samtidigt försöka väcka lite tankar hos andra personer.

Mycket tid går nu till reflektion. Tankar över reaktioner och hur livet ser ut nu..

Nu ska jag vara lite brutalt ärlig igen. Det är lite jobbigt att inte bli igenkänd. Jag kan förstå att jag är olik mig själv utan lockar. Men det är ju ändå mitt ansikte osv. Jag upplever att många inte ser mig. Jag ser människor jag känner och är bekant med som missar att hälsa för de inte ser mig. Nej, jag orkar inte springa fram till alla bara för att säga hej och vänta på att de ska se att det är jag. Men det faktum att många inte ser mig kan göra att jag stundvis upplever mig som lite skygg. Skygg på stan, skygg i jobbkorridorerna.. Don´t like.

Såna gånger längtar jag tills jag har mitt lockiga hår igen..