Igår var det dags för cellgifter igen och denna gång med den nya venporten. Sjukvårdspersonalen berättade att den gamla porten hade ett litet hål på slangen där läckaget varit. Nya porten sitter inte på samma ställe som den förra men jag är nöjd med placeringen. Inte för långt upp på bålen så då slipper jag ytterligare fula ärr och kan undvika dofterna från de olika medicinerna.
En del av cellgifterna gör så att man blir mer luktkänslig. Min uppfattning är att cellgifter och allt helvete vad det innebär så räcker det som det är. Att behöva känna dofter också - nej tack.
Det positiva med nya porten är att den hamnade i bättre läge. Tidigare när de gett cellgifter eller främst när jag fått dropp i hemmet så har jag behövt ligga ner under behandlingen för annars har pumpen på droppställningen klagat att det blivit för högt tryck. Så pumpen har tjutit så fort jag satt mig upp eller behövt upp av någon anledning. Då går det inte gå på damrummet obemärkt på nätterna bland annat. Igår kunde jag sitta och stå utan att pumpen klagade.
Jag fick även bra sällskap. Det ändras med behandlingsdagar så ibland vet jag samma vecka när behandling och OM proverna är tillräckligt bra för att behandling ska kunna genomföras. Så det är lite svårt att planera in vem som kan följa mig dit o hem. Så igår följde systeryster och hennes son medan sambon arbetade. Det var skönt med positiv energi från William och syster. Det är tillräckligt pirrigt och jobbigt att behöva genomgå ändå. Även om jag klarar de cellgifter jag får nu jämfört med första cellgiftssvängen för ett år sedan. De här gifterna blir jag mest trött av. Hellre det än att må illa. Men det har jag haft min beskärda del av också - det vet ju ni. Ni som följt och följer min resa.
1 kommentar:
Skönt att det fungerade och du slipper illamåendet ❤️
Skicka en kommentar