Att hålla en balans i kropp och psyke med metastaser i kroppen - det är inte lätt. Eller när man inte vet hur mycket och om metastaserna är kvar. (Vilket de antagligen är men i mindre skala).
Att sen ha kräk-perioder där ALLT kommer upp. Illamåendet kommer på mindre än en minut, magen töms och sedan har illamåendet gått över lika fort igen. Att inte veta när det kommer och att inte kunna göra något.. DET ÄR TUFFT.
Jag vidhåller att smärtan kan jag ta, men illamåendet och kräkas - NEJ tack! Nu har jag iaf haft en vecka där jag fått må bra och kunna äta. Innan det så var det en dålig vecka. Så då vet ni läsare också om varför ni kanske inte får tag på mig. Mår jag inte bra så svarar jag inte förrän det är bättre. Ibland kan det vara glömska som stör också men..
Jag längtar bara nu tills metastaserna är borta, jag kan börja arbetsträna igen och känna en trötthet som är frisk - att bli trött av att jobba. Inte för att kroppen är full i gifter. Att få omväxling emellanåt hemma med vänner, kollegor etc som hälsar på gör gott iaf. Sen försöker jag vara så ärlig med alla om när jag har ork att ses och inte.
1 kommentar:
Du är så klok du. Skönt att du har haft en bra vecka. Då återhämtar sig kropp och psyke lite, och orkar kämpa på. Många styrkekramar till dig!!
Skicka en kommentar