Ta till vara på och leva livet..

Jag har senaste tiden verkligen försökt ta tillvara på livet och alla livsglädjande händelser som jag kan krydda livet med. Det är verkligen något jag vill påminna alla er andra om också. Se till att leva livet med så mycket nöje och glädje när tillfälle finns och möjlighet ges. Livet är en berg- och dalbana. När det är på botten så behöver vi alla de här positiva stunderna då att plocka fram ur minnet och njuta av. Livet känns lättare då.

Idag har jag varit ca 3 mil innanför Åbyn, Byske och fått möjligheten med skotertur tillsammans med Andreas M och Andreas G.

Underbart väder ute, dock liiiiite kallt. Andreas M hade kollat av igår kväll så jag skulle ha klätt mig ordentligt.. det resulterade i att jag till och med fick klä av mig relativt snabbt efter att vi hade börjat köra. Eller för min del åka.

Jag fick erbjudande om att köra och jag har ju skoterkort men kände då att jag inte riktigt har fysiken att köra lika roligt som de kan köra. Jag fick be Ante M att ta det lite lugnt med accelerationerna om jag skulle klara av att åka hela vägen - jag inser att jag är svagare i armarna på ett helt annat sätt än i benen. Benen är jag mest otymplig och stel i. Känner mig lite som en tant i dem.

Efter att ha kört en bit stannade vi till, fikade lite medan den Andreas G lekte av sig på älven. En bit uppströms var det tydligen öppet så håll er borta från Byske älven. Kommer som ett efterklokt råd. Vi vistades dock inte mer på älven.

Sedan begavs det tillbaka till start-/avslutningspunkten. Där frågade Andreas M om jag hade styrkan att han skulle få busa av sig lite på en lägda. (För er sörlänningar är lägda ett öppet fält). Så där gasade vi på i cirklar och burkade till höger och vänster. Blev en vända då vi blev liggandes på sidan alla tre; jag, Andreas och skotern. Antalet gånger den andra Andreas blev liggande bakom, vid sidan av och på alla möjliga sätt höll jag inte räkningen på. Men jag sa till när min ork var slut.

Avslutade vistelsen i skogen med tårta och ett litet firande för Andreas M som fyller år idag. Sedan begav jag mig till stan innan jag skulle somna i husvagnen.

Väl i stan firade jag och Patrik mamma en sväng med ett paket och fick ytterligare tårta för även hon fyller år idag! 

Grattis bästa mamma på din födelsedag. När jag är 61 år vill jag va lika fräsch som du =)

Bitarna faller på plats..

Jag är van att ha ett visst mönster i mina sjukskrivna veckor men emellanåt dyker det upp saker som måste göras och som känns lite tyngre att genomgå. Exempel kan vara röntgen, läkarbesök, besikta bilen, serva bilen osv.

Idag har jag lyckats styra upp och få undan en del. Röntgen fixade jag tidigare i veckan. Idag avklarades besiktningen. UA. Skönt att inte få några fler måsten och sen har jag ringt verkstan för att få servicen avklarad och så jag kan öppna skuffen igen.

Så nu känns de flesta tunga sakerna avklarade. Det är bara någon enstaka jobbig sak kvar att avklara.

På söndag om det nu inte är typ -30 så ska jag iväg med lite gamla vänner och åka skoter. Det känns jätte trevligt att få det erbjudandet och skönt att komma ut. Det blir ytterligare en livsnjutar-upplevelse. Jag tror att man ska fylla och krydda livet med sånt. Oavsett om man är frisk eller sjuk. Se till att njuta av livet!

Vården skulle kunna vara mindre smärtsam

Tänk om vården investerat LITE till i viss utrustning. Jag går på relativt regelbunden röntgen undersökningar där de ska injicera kontrast i blodet. Vanligtvis när hemsjukvården kommer och tar blodprov eller ska ge mig exempelvis blod - då tar/får jag det genom min venport för att jag inte ska behöva bli så stucken en massa extra gånger i armar, händer osv.

Men när det gäller röntgen - ja, då pallar inte deras maskiner med att ge mig kontrast genom porten. Då ska de sticka mig i armen (om jag har tur). Jag är svårstucken och nålrädd. De har skrivit att narkospersonal ska sätta de här nålarna på mig för att jag ska få kontrasten. Men även de bästa kan misslyckas i armvecket.. Nu är jag alldeles blå sen igår. Slutade med att de stack på handen där det är otroligt smärtfullt att bli stucken. Önskar att de hade kunnat nyttja venporten istället.

Mina röntgen undersökningar med kontrast tar olika lång tid också. Ibland har jag fått vara där typ en timme men den här gången skulle det ta drygt tre timmar totalt. Så jag steg upp sju igår.

Jag är tacksam att hemsjukvården hade ordnat så jag fick börja dricka kontrasten hemma. Annars skulle jag vara halv åtta på röntgen. Jag är i så stort behov av min sömn och jag går till sängs i tid men det blir en påfrestning mentalt av att vara med om besök på sjukhus. O ännu värre om man förväntas sitta där i flera timmar.. Nä, låt mig slippa det..

Igår vid lunch mös jag en stund med mamma och min gudson William. Den sjuka i hushållet fick lite omtänksamma blickar från mig men jag höll mig på avstånd för att inte bli sjuk. Fick även en mumsig minisemla.

Väl hemma somnade jag på soffan med Sally sovandes på magen. Helt underbart - varmt och skönt. Hade hon varit mer tillförlitlig i att stanna på mig så hade jag inte behövt filt eller värmekudde. Hon värmer så mysigt.

Idag har jag och katterna tagit det lugnt.. kollat på damernas stafett och hejjat på tjejerna. Blir en fortsatt lugn torsdag. Imorgon väntar besiktning av pärlan.

Igår tog jag (OS) - GULD!

Igår lämnade jag ytterligare en bra helg bakom mig. Lördagen gick åt att montera tv:n hemma på väggen (eller maken gjorde det) och sedan att få till med den nya tv-bänken. Äntligen har vi en lite nättare.

Om någon är i behov av en tv-bänk i svart så får ni den gratis!

Lördagkvällen blev det ett besök på en pride-förfest. Träffade nya och gamla bekantskaper där men det blev en kort visit..

Söndagen var ju den stora Dagen.
Dagen som jag och lillebror skulle till Bygdsiljum så jag skulle få prova åka bräda igen. Jag har ju längtat efter det i 2-3 vintrar. Om inte mer?! Och jag har hittills i vinter drömt så mycket om att åka. Lillebror ställde upp att följa på mina premisser. Vi visste inte innan om det skulle bli ett åk, eller typ hela dagen men han fann sig i det och jag har nyttjat insamlade pengarna till våra liftkort. Han ska ju inte lägga ut för sig när han är typ min assistent i backen.

Det första jag gör när vi kommer upp är att spy på parkeringen. Brutalt ärligt men ja. Av nervositet fick jag inte behålla lunchen som jag ätit på vägen dit. Jag höll inte på att få på mig skorna av nervositet heller.
Men sen när vi kom ut i familjebacken och brädan satt på fötterna.. ja då var det bara så rätt även om jag var helt slut redan då. Första åket ner så fick jag be att vi skulle vila lite där nere.. Även de andra åken men vilopauserna blev desto kortare och åkningen blev desto lättare. Det satt verkligen i ryggraden. Efter 4 åk i familjebacken så åkte vi upp till skidstugan och köpte drickor samtidigt som vi tog en paus. Sedan åkte vi ytterligare 2 åk i en annan, lite brantare backe. Det var bara underbart! Brorsan tog ett sista åk i en svart backe medan jag bytte om för jag tänkte att det är klokt att sluta INNAN jag gjort mig illa.

Efteråt kände jag mig SLUTKÖRD men på ett friskt sätt. Så där trött som friska människor blir. Det går inte beskriva på annat sätt men ni som fått cellgifter känner nog till skillnaden på de olika tröttheterna.

Exempel. Om jag lyfter jätte tunga saker här hemma med armarna och fejar på då blir jag helt färdig. Jag går nästan sönder av slutheten. Den här slutheten var mer att jag skulle garanterat somna gott och vara lite mör imorgon (idag).

Jag sa till mamma och Ingo igår när jag åt middag hos dem att det känns som om jag tagit OS-GULD, för jag fixade det här. Jag åkte 6 åk, jag känner mig så otroligt frisk och lycklig. Tilltron till livet fylls på med såna här glädjande aktiviteter!

Idag är jag mör.. men inte så att det känns som om jag ska gå sönder. Utan att jag behövt sova idag på dagen en stund och träningsvärk. Men det är friskt. I år är året då jag ska bli frisk. Banne mig!

Vi prövar..

Jag känner mig piggare för varje vecka. Jag får sundare och sundare behov av sömn. Att lägga sig 21, sova 12 timmar, äta frukost och därefter sova ytterligare x antal timmar - det är inte friskt. Då är man inte tillbaka på banan trots att jag ser pigg ut.

Nu sover jag ca 12 timmar på natten, orkar vara vaken hela dagen med någon liten vila. Är det något speciellt som står på schemat så får jag planera in det så jag har orken att delta.

Livshöjande aktiviteter och upplevelser prioriteras så länge det finns en anpassning till ifall att jag inte pallar det. Men det är sånt som får mig att orka, att skina upp och känna att livet känns bra. Nu i helgen händer det som jag drömt om - jag och brorsan ska fara och prova åka snowboard. Det känns skönt att få prova och som jag har längtat att komma ut i backarna. Jag kommer säkert vara fysiskt helt slut efteråt men mentalt kommer jag leva på det länge. Det är en frihet med snowboard och longboard som jag verkligen känner av och njuter av när jag utövar dem.

Det känns som om det här året är det året då livet återkom. Jag känner till o med en lust att fira när jag fyller år. Det känns som om det varit ett hopp.. först blev jag 31 och sjuk.. nu fyller jag snart 34. Däremellan är det bara som en dimma.

Underbar helg med många olika inslag

Att hitta på saker och boka upp mig själv med aktiviteter - kanske en iallafall per dag gör gott. Det känns skönt att få komma ut.

Helgen som nyss passerat känns som en underbar helg! På fredagen hälsade jag på mitt arbete och fikade med dem på eftermiddagen. Därefter väntade jag hemma ensam på min faster medan maken gick till jobbet. Hon bor inte i Skellefteå och hade ställt frågan om hon kunde få sova hos oss en natt vilket för oss var självklart och för mig blev en väldigt trevlig fredag. Jag fick höra många minnen om henne som liten, om farmor och farfar som unga.. Att krypa till sängs och känna mig till freds med fredagen, livet och tillvaron.

Lördagen åkte hon vidare till farmor och sedan hem. Jag själv spenderade min lördag först på stan tillsammans med mamma; köpte en snowboard hjälm, byxor och en dagkräm. Jag har drömt så mycket om att åka bräda och nu har jag och min bror bokat en söndag för att prova på mina drömmar - att fara ut till Bygdsiljum och få åka bräda. Vet inte om jag orkar mer än ett åk, men är det så, ja då vet jag det. Jag har tänkt ta från de insamlade pengarna till liftkortet för oss båda. Då har inte han förlorat något ekonomiskt om det bara blir ett åk. Hips vips orkar jag åka hela dagen bara för att det är så roligt. Hursomhelst så kommer det vara underbart!

Kvällen spenderades med Jessica B och tjejsnack till senare på kvällen då hon begav sig hem.

 Söndagen konstaterade jag glatt att jag nu får morgonfrilla och måste lära mig att komma ihåg att fixa frisyren innan jag går ut. Fick en kommentar på instagram:


"..Du har en otrolig förmåga att se det positiva. Det är starkt & det hjälper långt.."

Jessica Strömberg 

Den kommentaren värmde verkligen. Kul om jag kan bjuda er på ett positivt synsätt. Ni är god hjälp för mig att hålla mig positiv också. 

Under söndagen fick jag en förfrågan från en nära vän om jag ville gå på bio med hans dotter och se disneys "COCO". Jag hade nämnt tidigare att den filmen verkade lättsam och rolig och att jag gärna skulle se den. Så jag och Alva bokade in det som söndagsaktivitet.

Filmen var bra tycker jag. (Ni som sett filmen kommer förstå det här tror jag): Jag och Alva skojade efteråt om att Sally, katten är min spirituella vägledare ;)

Söndagen avslutades med middag hos föräldrarna medan maken gjorde helgens sista arbetspass. Kort sammanfattat; en bra helg med lagom mycket aktiviteter och kände mig lycklig när jag bäddade ner mig tillsammans med Sally igår natt. Somnade med hennes tassar i min hand..