Jag och en bekant har diskuterat mycket det fenomenet att vara nyfiken som människa. Jag ser mig själv som väldigt nyfiken av mig. Ibland kan det vara bra.. ibland kan det vara jobbigt..
Men som min bekanta nog ville göra mig medveten om är att nyfikenhet inte alltid är bra. O det är väl de gånger det övergår till att snoka eller att ha lite "koll/kontroll".
Jag tror på att vara nyfiken så länge det utgår från att man vill andra väl eller det faktum att man själv är open minded och vill lära sig/veta mer. Att kunna känna av när det är okej att fråga vidare. Att våga lyssna på det som inte tillhör ens egna vardag.
Ärligt - jag känner/är bekant med tokmycke folk. O det är allt från till någon enstaka polis till de som inte varit guds lydigaste barn. O jag tycker det är okej att vara bekant och känna olika sorters människor. Jag lyssnar gärna på andra och försöker förstå olikheter. O det är okej för mig så länge jag får vara den jag är och ha mina värderingar. Jag tänker att jag själv är så pass stabil att jag inte dras med på dumheter om någon annan skulle göra en dumhet. Jag har mina värderingar och jag har mina uppfattningar om rätt och fel.
Jag vill tro iaf att jag är nyfiken på ett bra sätt och openminded när det gäller andras olikheter jämfört med mig. Som sagt - jag lyssnar gärna och så länge det är okej för andra att jag är som jag är. O så länge ingen annan är dum mot någon annan..
Finns säkert speciella situationer som inte passar in i de beskrivningar jag dragit nu.. men det tror jag ni har överseende med.
4 kommentarer:
Det sköna med dig är att du verkar acceptera folk för det dom är! Sånt gillar jag. :)
// Grey
Tack, jag vill tro att jag gör det också. Tror jag kan acceptera de flesta människorna som de är så länge de inte är elak med någon.
Trevligt att du kommenterade förresten :D
Det var så lite så. :)
Skicka en kommentar