Hmm, nu har jag funderat LÄNGE på hur jag ska lägga upp det här inlägget - men känner ändå att jag vill skriva.
Allt började i fredags - min första fortkörningsbot ever. Surt som satan..
Men det tragikomiska i allt är ju det här som jag tror att jag försökt förmedla flera gånger på bloggen: bemötande och vikten av detta.
Poliserna som stoppade mig var ändå tillmötesgående och trevliga. Trots det mindre trevliga omständigheterna. O jag tror på att uppmuntra positivt bemötande. Så när vi var klara med alla papper osv så sa jag till poliserna innan de lämnade min bil: Jag måste ändå säga en sak innan ni går.. Att även om vi träffas under tråkiga omständigheter så har ni ett himla bra bemötande!
Jag är glad att ja sa det men lite chockad efteråt. Vem säger nå sånt efter att ha fått en safti bot?
Min passagerare sa att hon skulle hjälpa till med boten o försökte snällt köra insamling under kvällen till denna.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar