Sakta börjar det nog komma ikapp..

Jag har insett sakta men säkert hur mycket jag förträngt eller hur mycket mitt minne sviker mig i allt som varit sedan beskedet om metastaserna i kroppen. Det är mycket som jag inte minns. Från läkarbesök. Saker som sagts. Saker som ska ske.. Sakta märker jag att minnet fungerar bättre och jag vågar ta in mer om vad som sägs.

Men minnet är väl så "bra" på det sättet och sorterar så att man ska orka med. Det känns för min del som om jag frågat min sambo och mina föräldrar så många gånger vad som blivit sagts. Det känns ändå lite skönt att inte minnas allt. Jag skulle nog inte orka med allt ännu, även om det gått en viss tid.

Jag minns inte om jag berättat för er att mitt hår föll trots att sjukvården inte trodde att cellgifterna skulle påverka håret. Men jag tror att det är strålningen som påverkat att håret föll - det var så nära inpå cellgifterna som håret föll. Jag var ju så glad över att jag hade börjat få lite längre hår och så föll det - det var tråkigt men det var inte så länge sedan jag nyligen var utan hår och det gör mig inte så mycket. Det jobbigaste är nog när de jag känner inte känner igen mig. Det glädjer mig desto mer att bli igenkänd med hår, utan hår, i peruk osv. Det roliga i hela den här "kråksången" kring håret är att mitt hår alltid vuxit SÅ fort.. och jag kan känna små stubb redan nu. Så jag hoppas det ska komma ut fort så jag kan göra frisyrer med mitt egna hår.

I övrigt så har det varit en bra helg. Var på 60års fest igår och firade vår underbara mamma som fyllde år. Orkade med betydligt längre än vad jag trott och det var så underbart kul att träffa alla som var där. Kände mig så glad i själen i dag även om jag fysiskt är trött.

Men psykiska saker som laddar ens batterier mentalt gör så himla gott för mig. Jag försöker allmänt att samla på mig "saker" och händelser som gör mig glad. Då känns livet lättare även de stunder när det är tyngre. Tack alla ni som igår valde att ge lite feedback på min blogg och den resa och kamp jag och vi nu genomgår.

Ni i min hejarklack betyder så mycket för mig och gör mig så mycket starkare! Utan stödet från er hade jag aldrig känt mig så här stark och det är helt ärligt från hjärtat. När det här kriget är över måste det firas med buller och bång. Visst är ni på?