Det gick betydligt mycket fortare på sjukhuset än förväntat och det var inte så "hemskt" som jag var orolig för. Jag fick lägga mig på en säng där jag skulle vila för att komma ner i varv. Sedan tog de ett blodprov, gav mig medicin för att stimulera tillverkningen av kortison och därefter togs ytterligare två prover. Sedan fick jag fara hem.
Nu är det bara att vänta på resultatet och höra vad som ska göras ifall min egna produktion är för låg som jag befarar. Vill inte gå omkring så där trött som jag var en period iallafall. Det kan säkert innebära det för att få igång binjurarna i normal funktion men då vet jag ju det iallafall. Eller om det finns någon annan lösning - jag vet inte. Men det tar jag då.
Jag är tacksam för allt stöd jag fått och får av alla. Det gör verkligen mig starkare. Det som skrämmer mig dock är att det rent generellt är så många som drabbas av cancer - det är en sån jävla sjukdom som jag skulle önska att inte någon drabbades av.
Jag brukar tänka att när jag blir frisk - då ska jag ta lärdom av allt jag gått igenom och försöka använda den på bästa sätt för alla. Att den ska komma till användning.
3 kommentarer:
Fuck cancer. ❤
Du använder redan dina erfarenheter för att hjälpa andra.
Genom att orka skriva och berätta så är du en röst för alla som inte har kraft och mod att göra detsamma!
Kramar i massor från Skogen
Du är klok du❤
Skicka en kommentar