Det har varit flera artiklar i media senaste dagarna med blandade åsikter kring aktiv dödshjälp. Vad är egentligen rätt och fel? - Måste det finnas ett rätt och fel?!Min upplevelse är att någonstans söker vi ett svar som måste vara svart eller vitt i denna fråga. Men kan inte det vara en individuell sak?
Jag kan till viss del förstå dem som efter en olycka blivit förlamade och inte längre vill leva. Samtidigt som jag vet att vissa saker lär man sig att med tiden leva med. Men mycket beror väl vilket liv man levt innan?
En sak som jag väldigt gärna vill uppmärksamma och som säkert kan spela in en del i måendet hos dessa förolyckade människor. Det fenomenet att när något hemskt händer så slutar de flesta i ens omgivning att höra av sig?! Är det så att de inte vill störa? Eller är det så att de inte vet vad de ska säga?
Det känns kanske fel att jämföra men det är ett intressant fenomen: när jag bröt fotleden i en mc-olycka så gick min mobil från att konstant ringa till att bli dödstyst - DET är deprimerande. Som tur var fanns det några som höll sig kvar och som kom o hämtade mig för att "rasta" mig lite. Det uppskattade jag! Kan det ha ett samband med att folk slutar höra av sig? - Vem vet men skulle vara intressant o veta.
Det jag vill säga om aktiv dödshjälp är att jag inte tror det går o säga vad som är rätt och fel. Men jag anser att människan själv måste få välja men det bör ha fått gå en tid för att beslutet skall vara väl igenomtänkt.
Vad säger ni om det?
1 kommentar:
Jeg er for aktiv dødshjælp og syntes det skal være lovligt.
Skicka en kommentar