En del här måste verkligen tycka att jag har någon sorts tråkighets-stämpel på mig.Till viss del kan ja förstå om de uppfattar mig så.. Men det finns en anledning till allt och jag tror inte alla förstår mig o hur jag känner.
Jag kan på ett sätt säga att flytten till Piteå gått bra. Jag har inte alls krisat och mått dåligt på samma sätt som när jag flyttade till Umeå för något år sedan. Men samtidigt är det mycket omställning och SÅÅÅÅ mycket nytt.
Många kan nog föreställa sig hur det känns att komma till ett nytt arbete eller skola. Man är väldigt slut första tiden av alla nya intryck och allt nytt i allmänhet. Tänk er då att komma och bo i en helt ny stad- det är ju så mycket större.
Jag trivs med mitt jobb. Jag har världens gulligaste arbetskamrater. Okej, alla kommer man verkligen inte överens med men så ser verkligheten ut. Men jag trivs där.
Jag trivs jätte bra med min älskade Robin. Han har fått mig o känna saker jag aldrig känt förr. O jag trivs i lägenheten även om jag längtar efter den nya.
Men när det gäller att ha hitta tillvaron och att känna sig hemma i Pite.. jag har inte riktigt nått dit. Jag har som vissa "punkter" i samhället som jag känner mig lite tryggare med. O det är tufft att inte känna att man inte riktit hittat tillvaron. O jag tror att det finns flera som inte förstår eller har förstått mig. Inte för att jag sagt något heller. Det här är väl inget direkt man pratar om?!
Försök att förstå mig.. jag kämpar och försöker verkligen men det tar på krafterna och med så mycket nytt orkar jag inte heller hur mycket som helst. O vill inte bli betraktad som tråkig för det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar