Senaste tiden har jag känt en viss frustration över att inte än vara tillbaka till där jag var när hela den här resan började. Jag blir piggare och piggare för var dag men mentalt är jag inte återhämtad än.
Att ha kämpat så länge och sedan bara få försöka hitta livet igen. Det är inte lätt. Det kommer mycket känslor. Jag som vanligtvis ser mig själv som livsnjutare - jag bara suger i mig alla positiva personer, händelser och de tillfällen när jag får skratta ner ifrån magen, i love it!
De gånger jag skrattar så där härligt skönt - det är då jag blir påmind om hur länge sedan det var och hur mycket som varit allvarligt. Igår hade vi middag här med gott sällskap och grillning. Jätte trevlig kväll och supermysigt sällskap. Såna saker gör verkligen gott.
På måndag ska jag träffa läkaren igen, prata fortsatta undersökningar, arbetsträning osv. Ska bli intressant att höra vad han säger om framtida kontroller bla. Samt i vilken omfattning och tid som arbetsträningen ska ske.
Fick en cykel tidigare i veckan av min älskade sambo. En cykel för att han tyckte att jag klarat behandlingen så bra. Så jag är taggad att cykla till jobbet när det blir aktuellt. Har även införskaffat vinterdäck för andra delen av året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar