Halloween helgen blev jag inbjuden på fest hos Åse. Väl hemma hos henne träffade jag och lärde känna en mängd nya tjejer. Jag har inte varit på fest och framförallt inte varit på krogen på något år! Jag tänkte att jag skulle vara med en stund på förfesten och sedan köra hem. Jag dricker ju inte alkohol med de mediciner som jag äter. Men när det började närma sig utgång på krogen så bestämde jag mig för att haka på ut.
Väl ute på krogen träffade jag min underbara sköterska (som nu är tjänstledig). Det känns som om vi stod och kramades i en evighet och var alldeles tårögda av att träffas där samt att jag faktiskt orkat mig ut på krogen! Träffade en mängd arbetskamrater och andra vänner ute på krogen och jag har nog aldrig blivit så upp-pussad som jag blev den kvällen och natten. Kom hem vid ett på natten och då var jag HELT slut. Hann kräkas innan jag la mig för att sova. 1,5 l cola och en massa dansande blev för mycket för min kropp. På söndagen var jag nog en av dem som var mest bakis utan att ha druckit alkohol. Hade en underbar lördag.
Sen började verkligheten att komma i kapp mig - nervositeten för att opereras för venporten. Det resulterade i att kommande 4 dagar så kräktes jag. På onsdagen kom AHS hem till mig och gav mig dropp för då kom verkligen allt upp som jag försökt äta eller dricka.
På onsdagen den 1:a november var det 3 år sedan jag och Patrik träffades för första gången. Vi kom överens om att fira det senare eftersom att jag var så nervös inför operationen.
Igår skulle operationen genomföras kl 8 på morgonen. När ingen kom och hämtat mig från väntrummet och klockan började gå så började Patrik ifrågasätta hur länge vi skulle vänta och kunde vi inte få vänta hemma och komma in så fort de visste att det började vara vår tur. (De hade något akutärende före). Vid kl 11 fick vi veta att vi kunde åka hem och komma åter 12.30. Förstod inte själv hur jag skulle orka med att genomgå resterande del av dagen. Men vid kl 13 drygt blev jag opererad. De tog ut min gamla trasiga venport och satte in en ny på andra sidan av bröstkorgen. Hade jätte ont när jag kom hem och ont igår natt och idag. AHS kom förbi och hjälpte mig lägga om förbandet för det blött igenom lite. Sedan klappade sköterskan och hans praktikant ormen idag. Modiga!
I helgen blir det att fira i efterskott att det är 3 år sedan vi sågs. Jag kan tillägga också att jag slutat att kräkas sedan operationen var avklarad. Det var ångest och oro inför vad jag skulle gå igenom som gjorde att jag inte fick behålla någon mat eller dryck. Nu får vi hålla tummarna att det här var sista bytet av venport som jag ska gå igenom. Är inne på min 4:e venport totalt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar