Omkullkastande..

Jag var så inställd på att cellgifterna skulle bli idag. Min tanke var att det är ju först senare i behandlingen som man kanske har dåliga blodvärden.. Men icket.
Luften gick som ur mig när de ringde med beskedet. Hade ju laddat så hela veckan och hoppats att jag inte skulle bli lika dålig av cellgifterna som sist.  Men nu skjuts det på framtiden.

Det som var ännu mer omkullkastande var att få veta igår hur dålig världens bästa farfar var. Jag och syster var och vakade vid hans sida tillsammans med pappa och Z under några timmar, pratade minnen och strök lite på honom när han verkade drömma.

Fick skjuts hem av pappa efter någon timme där - det är bara att inse att jag inte har den ork eller styrka som jag vanligtvis har. Jag tog ut mig själv för mycket genom att vara där så länge.
Senare på kvällen somnade vår underbara och fina farfar in stillsamt 93 år gammal.

Även om han var gammal och levt ett bra liv så känner jag mycket sorg i själen. Vi hade verkligen förmånen att få världens bästa farfar. Alla fina minnen som vi har tillsammans med honom kommer leva kvar i våra minnen. Alla tokigheter han och vi hittat på tillsammans. Det känns skönt att han fick i stillhet somna in iallafall och slippa lida.

Det blir att försöka pyssla om mig själv i helgen både fysiskt och i själen. Sen ladda inför nya blodprover på måndag och förhoppningsvis blir cellgifter nr 2 av på tisdag.