Stora ögon..

I morgon är det begravning för världens underbaraste farfar. Jag har känt mig ledsen i kropp och själ -vilket är helt självklart och naturligt när någon som man älskar går bort.

Har en dag med mycket egentid idag så tog tillfället i akt (även pga skoskav) att fara och motionssimma. Som tonåring tävlingssimmade jag och jag har alltid varit lite av ett blötdjur.

Till o börja med måste jag påtala att man måste vara stark i sig själv att fara och motionssimma som bröstcancer opererad - det var dessutom skolsim på badhuset...

Att jag saknar hår skapade många stora ögon i omklädningsrummet. Sedan när jag simmade hade jag badmössa så ingen märkte något ute i bassängen. Men sedan det faktum att jag saknar bröst - det skapade ännu större ögon hos många. Men vad är två bröst jämfört med livet?! - INGET.

Efter simpasset så var det bara en underbar känsla i kroppen. Jag har och är så stel över bröstkorgen sedan operationen men simma mjukade upp mig lite. O jag klarade av alla simsätt utom fjärilsim - pga stelheten. Men med tiden så simmar jag nog fjärilsim igen ;)

Så om det är någon som är sugen på sällskap under motionssim så är jag lätt på!
Ska nog försöka simma lite regelbundet. Nu blir det ju ev cellgifter till veckan men om det inte blir av så tar jag nog ett pass då också.