Det är verkligen en omväg som jag hamnat på.. alla drömmar och framtidsplaner får stå i standby under behandlingen. Ärligt så känns det rätt drygt ofta. Längtar så tills det här är över..
Nu under mina "bättre" dagar så försöker jag motionera och "doola" på här hemma för att känna mig sysselsatt och få något värdefullt att göra. Saknar att arbeta men har inte orken nu att genomföra mitt arbete.. så bara att vänta ut tills behandlingen är klar.
Under helgen som passerade hade vi två av Patriks kollegor på middag här. När de for hem så hade jag ont i magen av att ha skrattat så mycket. Det var en underbar kväll för mig. Jag insåg då att enda sedan vi kom hem från USA-resan så har det varit allvar för hela min familj. Det är fortfarande allvar även om vi har roligt och trevligt tillsammans. Jag kan sakna de där stunderna när skämten spårat ur och man skrattar så tårarna sprutar.. Men jag vet att den tiden kommer också. Jag är just nu så tacksam för allt min familj gör för mig och det stöd jag känner från övrig.
En vän sa till mig att hen inte förstod hur jag kunde hantera det här så bra som jag gör. Jag är ju ärlig med er om hur jag mår och mått. Jag tänker att jag hanterar det så "bra" för att vi har den historia i släkten som vi har. Mamma som varit sjuk i bröstcancer och nu är frisk och min moster som dog i bröstcancer blott 40 år gammal. Vad är två bröst och att vara utan hår en period för att få fortsätta leva och bli gammal?
Patrik är även ett underbart stöd för mig i det här. När jag krisar så finns han, stöttar och bär upp mig. Hans lugn och kärlek till mig gör att vi kommer fixa det här. Det är ju som sagt bara en omväg som vi är inne på nu.. Jag tänker att jag är frisk och fri från cancer sedan operationen - cellgifterna är ju bara ytterligare ett sätt att försäkra sig och det är dem som gör mig "sjuk" nu.
Har nedräkning nu inför omgång tre av cellgifterna - de blir till veckan om blodvärdena nu är som de ska.. Våndas lite inför nästa gång. Det är jobbigt att behöva må skit under en period innan livet återvänder lite.. Men efter tredje gången är jag iallafall halvvägs..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar