I fredags tog vi ett sista farväl av min underbara farfar. Jag och min syster har haft lyckan att få världens bästa farmor och farfar. Han har haft ett långt och bra liv men saknaden blir ändå stor. Alla trevliga minnen med honom ska jag dock se till att bevara och berätta för mina barn den dagen jag har några. Det är så trevligt att höra andras historia om hur de uppfattade min farfar. Han kommer alltid leva med oss i minnet.
Efter begravningen var jag HELT slut. En del av er har säkert
läst om katten som hittades instängd i en sopsäck utomhus i kylan och kunde själv inte ta sig ut.. Den katten har bott någon natt på polisstationen - har varit dit och klappat den tidigare och den är SÅ SÖT. På fredagen hade vi inte hjärta att låta den sitta i buren på polisstationen så vi åkte dit och lånade hem den. Sally (vår katt) var inte lika nöjd över det beslutet men de rök iallafall inte ihop. Det verkar vara en liten kattunge. Klippte klorna på henne och borstade pälsen. På kvällen låg hon bara hos mig och på mig i fåtöljen. Sen på natten fick hon sova i badrummet för att vi skulle få tyst på katterna som fräste lite åt varandra. Igår kom det en kvinna via djurskyddet och hämtade hem den lilla fröken. Kände mig ledsen efteråt även om vi inte kan ha tre katter. (Det räcker med två..). Kändes skönt att få ge kärlek och värme åt någon som inte haft det bra och hon var så underbart söt och mysig. Uppenbarligen verkar någon ha slagit den söta lilla kissen också för hon ryggade tillbaka på snabba rörelser. Saknar henne..
Jag tror också att nervositeten inför veckans eventuella cellgifter och sorgen efter farfars begravning fick hamna lite i skymundan när sötkissen var här. Så allt kom ikapp mig lite igår när katten åkt vidare..
Imorgon blir det att lämna blodprov för att se om mina blodvärden är som de ska. Om det är bra så blir det cellgifter på tisdag. Jag är inte peppad. Ska försöka hinna med att göra mig i ordning för att vara "däckad" några dagar. Med det menar jag att tvätta upp alla kläder, inhandla mat som inte smakar så mycket och städa.
Igår var vi på bio - jag kom då till insikt med något som jag upplevt sedan jag kapade håret: många känner inte igen mig i bara mössa och jag är nog inte lika säker på mig - det känns udda att gå omkring med mössa eller peruk. Eller udda är fel ord, snarare ovant och inte riktigt jag. Så när jag exempelvis är på bio eller på stan så är jag inte lika uppmärksam på människor runt om mig som jag eventuellt möter. Så missar jag att hälsa på någon p.g.a. att jag är i min "egna lilla värld" så kom gärna fram o hälsa. Sen är jag medveten om att det är många som inte känner igen mig i mössa eller peruk - inte vid första anblicken iaf. Men hälsar jag inte så är det inte för att vara dryg.
Tidigare i veckan var jag (som ni säkert redan vet) och simtränade på badhuset. Känslan efteråt i själ och fysiskt var underbar så nu funderar jag starkt på att använda min friskvårdspeng från arbetsgivaren och köpa ett simkort. Jag älskar när man dyker ner under ytan och bara är ensam och hör ljudet av vattnet som strömmar förbi när man simmar. Det var så skönt efteråt också att känna att ärren på bröstkorgen inte var lika hårda och stela som jag upplever dem. Så det är nog bra sjukgymnastik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar