Att veta vem man ska träffa inom sjukvården och att det ofta, helst jämt är samma personal - det är en stor trygghet.
Jag fick frågan från en reporter på Norran om att vara med på ett repotage men efter mycket funderingar så valde jag att tacka nej. Jag tycker redan att jag får så mycket uppmärksamhet. Ibland har det blivit obehagligt för både mig och min familj då andra personer velat prata om min sjukdom och situation i exempelvis matvarubutiker eller i köpcentrum. Låt oss själva välja hur mycket och om det ens är lämpligt att prata om där och då.
Jag tycker själv att det är skönt att få skriva av mig här på bloggen men mycket är bara för att övrig tid kan jag få känna mig frisk och fokusera på mitt friska i livet. Det är skönt och behövligt.
Om jag skulle få välja ett repotage att skriva så skulle det vara ett repotage om hur viktigt Skellefteå lasarett är, hur viktigt och bra AHS (Avancerad Hem Sjukvård) är för oss som är sjuka. Att få cellgifterna i Skellefteå av samma sköterska är en stor trygghet - då kan jag bara be om skjuts av familjen till och från behandlingen för att jag känner mig trygg. AHS skänker också trygghet i att kunna komma hem till mig dygnet runt om det skulle behövas och ge mig vård.
Sen ett tack till min hejarklack som jag känner finns där, tror på mig och hejar på när det behövs. Ingen klarar av något sånt här själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar